Referat av "Hela Sverige Skramlar" på Ericsson Globe Arena
Jag har varit på många konserter, men jag har aldrig stått i en längre kö till Globen som igår. Aldrig någonsin. Det ligger en högtidlig stämning över den fullsatta arenan. Gång på gång påminns publiken om att det skrivs historia ikväll. Vi skriver historia ikväll. Tillsammans. Det är mäktigt att bevittna solidaritetens förmåga. Att samtliga involverade parter: arrangörer, artister, programledare, komiker med flera ställer upp helt ideellt. Innan konserten slutade hade Sverige lyckats skramla ihop cirka 38 miljoner kronor till FN:s flyktingorgan UNHCR. Vi lyckas åstadkomma förändring. Tillsammans.
Det är en lång lineup och varvar artister som Tomas Ledin och Jill Johnson med Syster Sol, Redline Allstars, Petter, Seinabo Sey och Maxida Märak. Även Ametist håller ett tal. Ametist Azordegan kom till Sverige när hon var sex år gammal. Hon har bott på nio olika flyktingförläggningar. Under gårdagens tal berättade hon om livet som flykting och om hur det var att känna sig rotlös.
”Jag tänker att jag kan vara kvittot som jag tror många saknar. Att engagemang gör avtryck i människors liv och biografi.” Hon berättar vidare om ett gosedjur hon fick av volontärarbetare när hon själv bodde på en flyktingförläggning och att omtanken betydde allt för henne.
Ametist förtydligar även att ”Den här frågan är inte politisk. Det handlar bara om empati.” Därefter presenterar hon sin favoritgenre och säger att Hiphopen alltid har haft moral: Det är dags för Redline Allstars!
Mohammed Ali, iklädda svarta t-shirts med trycket ”Öppna Gränserna”, kliver upp på scen och kör ”50 Länder”- kan det bli mer klockrent?
Men jag måste ändå säga att kvällens mest relevanta person var den ”hemliga gästen”- Hans Rosling, som möttes av en varm publik. Han la upp fakta svart på vitt under 15 minuter och förklarade, väldigt pedagogiskt, hur flyktingströmmarna tar sig till Europa.
”Det här är en fråga om att vinna över det onda. Det här kriget måste ta slut”, menar Rosling.
I det stora hela var det en mäktig känsla och väldigt fint att se ”Hela Sverige Skramlar”. Mycket har gjorts och under fler veckors tid har jag sett fantastiska initiativ, bland annat alla volontärer på Centralen. Alla vackra själar enas, samarbetar och åstadkommer förbättring tillsammans. Men sanningen är den att kriget i Syrien inte började förra månaden. Det har bara tagit några år för omvärlden att förstå allvaret. Jag hoppas det håller i sig.
Det syriska inbördeskriget började i samband med den Arabiska våren redan år 2011.Idag står landet i ruiner och fyra miljoner människor har lämnat Syrien och är på flykt. Någonstans så hoppas jag att ”Hela Sverige Skramlar” inte var slutet på en tid av solidaritet med andra människor. Jag önskar att drivet och engagemanget håller i sig. “Det var galet vackert! Viljan. Kärleken. Glöden. Allt fanns där igår. Jag hoppas bara att det fortsätter finnas. Jag hoppas bara att det fortsätter finnas.
// Mariana Benyamin Sir
