Norrköpingscrewet Rusty Label har varit på Kingsize-radarn under åratal och det kreativa trädet som utgör basen för kollektivet tycks för mig födas med näring av otvetydigt engagemang, genuin skapandetradition och, kanske viktigast av allt, kompromisslöst skapande väsensskilt från mediahype och skivbranschens ombytliga kappvändande efter trender. Här talar vi om kärleken till hiphop i fokus. Studiosessionen. Cyphern. Det perfekta beatet. Textmässigt knepande och knåpande. Blezz är en av de mest produktiva och mångsidiga grenarna på Rusty Label-trädet och i min medvetandevärld har han främst gjort sig ett namn med ett klassiskt boombap-recept på agendan, med Ayz N Beez och Tape-Roc-samarbetet Dynamite Soul i färskt minne.
Med soloalbum-debuten “4:19” bjuder Blezz på en klart mer progressiv och stundtals mörkare ljudbild som hämtar kraft i både livshändelser och personlig utveckling. Det är textmässigt tänkvärt långa stunder vilket kräver lyssnarens fulla uppmärksamhet. Ju mer introspektivt Blezz vänder ut och in på sig själv desto mer intressant finner jag det som lyssnare, vilket befästs i “Blank Canvas”, “Spring” och “Tuff Kärlek”. Historieberättandet är nära och uppriktigt i “Don’t Worry Be Happy” och imponerande perspektivrikt på ett livsöde i “Han Är Död Nu”. Den fina hemstadskärleken går inte att ta fel på i “Skönt O Va Tillbaks”. Experimentandan med sång och autotune är återhållsam men ger skivan en intressant dimension som kompletterar helhetsintrycket väl.
“4:19” ska enligt Blezz egen utsago vara inspelad över en kortare tidsperiod förra året som kantades av personliga problem. Med den vetskapen är det både väl sammanhållet och konceptuellt starkt på en skiva som bärs fram av en magnifik produktion genomgående. Även om Blezz sluter cirkeln i molltoner på detta albumprojekt vill (och hoppas) jag att både Blezz och Rusty Label-trädet fortsätter ge den svenska hiphopscenen med injektioner av välbehövd hiphop-näring från de östgötska slätterna framgent.
Bästa låt: “Tuff Kärlek”.
Bästa produktion: “Blank Canvas”.
Bästa gästinhopp: DenDärTim på “Tills Dagen Jag Dör”
Intressant text: Historieberättandet “Han Är Död Nu”
