Vic Vem kunde inte ha valt ett mer passande datum för releasen av ”Villkorslös”: den första maj.
Det går att kalla det både symboliskt och motsägelsefullt. Den i dubbel bemärkelse röda dagen firar det som la grunden för gårdagens Sverige. Palmes solidariska bygge som vågade ta ton i världen, men där fria etermedier inte tilläts att ta plats förrän i takt med att järnridån började vittra samman.
På den här symboltyngda dagen tar Göteborgsrapparen tillfället i akt att prata om det nya Sverige: om materialism och om samveten som dövas genom att skänka några kronor till Musikhjälpen varje år.
Det hade kunnat stanna där. Vic hade kunnat göra en skiva som konstaterar att ett kyligare klimat infunnit sig och därifrån tagit några enkla poänger.
Men storheten i ”Villkorslös” är att han sätter saker i perspektiv och problematiserar utan att dela upp sina tankegångar i ett svartvitt Twittermönster. Trots de mörka molnen på himlen går det ändå att tillåta sig att falla i förälskelse eller att le åt sin spegelbild.
Det händer att han fastnar i för generella iakttagelser, men det är snarare ett undantag än en regel. Allt som oftast blandar han närvaro och konkreta detaljer med metaforer (lyssna exempelvis på ”Passagerare”)
Du har säkert smakat på hans tämligen unika uttryckssätt i YouTube-acapellan ”Fuck En svensk Tiger”, där han på ett spokenword-liknande sätt associerar fram utan att kompromissa med tematiken.
På samma sätt tar han dig igenom ”Villkorslös”, som genom sitt direkta innehåll och anspråkslösa tilltal är en stark röst för det unga Sverige 2013.
Press ///Harald Broström
