”Mörkrets härskare är tillbaka och han vill ha din tid… ALL din tid!”

Det var 12 år sen sist då vi fick fatta bekantskap med vår röda lille vän i ”Diablo II”. ”Hack ’n slash”-genrens tungviktare och okrönte konung är nu tillbaka.

Det var nu i tisdags som Blizzard Entertainment släppte sitt nästan maniskt efterlängtade och nu nästan mytomspunna ”Diablo III”.

Diablo är ett sådant spel som väcker reaktioner. Det spelar ingen roll om du själv spelat det eller har någon närstående som har spelat, för har du det då har du i allra högsta grad blivit påverkad. Allt ifrån provocerande nördsnack, uteblivna tvättider och jättekratrar under ögonen är några ”Diablo”-åkommor som tål att nämnas. Som liten och späd tonåring satt jag nästan fastkedjad dygnet runt framför datorn med ”Diablo II”. Diablo tvingade mig att fördubbla mitt intag av snabbkaffe och gjorde mig även snabbt bekant med fenomenet att somna sittandes framför datorn. På den tiden var jag ung, befriad från åtaganden och glatt ovetandes om livets alla fallgropar och uppförsbackar. På den tiden kunde jag samvetslöst sitta i veckor och frenetiskt klicka mig igenom horder av demoner och skelett, utan att någon eller något blev lidande. Tyvärr blir man bara äldre och allt som tycktes likna en lek bleknar långsamt bort för att ersättas med något som kallas ”livet”. I livet finns det inte riktigt plats för att föra veckolånga krig mot mörkrets arméer i digital form. Däremot är livet fyllt med möjligheter att böja och vrida på regler och bestämmelser, och det är precis det jag gör nu när jag installerar ”Diablo III” på min PC. Mörkrets härskare är tillbaka och han vill ha din tid… ALL din tid!

För att göra en mer rättvis bedömning av ”Diablo III” för er läsare har jag valt att dela upp recensionen i tre delar:

Del 1 = Level 1 – 40

Del 2 = Level 40-60

Del 3 = Endgame – Återspelningsvärde

Efter en smärtfri och smidig installation och efter ca 12 timmars serverkrångel kunde jag slutligen logga in och skapa min första spelkaraktär. Blizzard ger oss fem olika klasser att välja mellan; ”Barbarian”, ”Demon hunter”, ”Monk”, ”Witch Doctor” och ”Wizard”. Efter en timmes beslutsångest valde jag tillslut trollkarlen, som också var mitt förstahandsval i ”Diablo II”. Efter en kort introduktion är jag äntligen igång. Min allra första tanke är: ”Fan… den här grafiken ser ju ut att vara 10 år efter sitt bäst-före-datum”, men ersätts snabbt av konstaterandet: ”Fuck it! Det ÄR Diablo!”. Du överrumplas snabbt av ett argt gäng zombies som du bokstavligen spränger i bitar med ett par välriktade trollstavsskott. Kort därefter når du den lilla byn i ”New Tristram” som kommer fungera lite som din pit-stop mellan uppdragen en bra tid framöver. Här kan du köpa, sälja, reparera, crafta och i lugn och ro ta dig en vilopaus mitt i allt demondödande.

Väl ute på fältet går allt framåt i ett rasande tempo. För er med fobi för långa utdragna dialoger och cut-scenes kan jag glatt meddela att ”Diablo III” saknar allt detta. Storyn byggs mer upp av en visuell stämning än text och dialog, precis som sina föregångare. Inlärningskurvan är löjligt lätt och det är i stort sett nästan omöjligt att göra fel eller att gå vilse i början.

Timmarna springer iväg, likaså kaffekannorna. Jag ser min trollkarl långsamt växa upp från en liten fågelunge till en mäktig och fullfjädrad ”Gandalf”-kopia. Jag betar av uppdrag efter uppdrag och jag ser min karaktär stiga i levels på nästan löpande band. Hela tiden uppgraderas han med nya egenskaper, vapen och rustningar. Något som Blizzard är mästare på är detaljrikedom i både karaktärsutvecklingen och omgivningen. Känslan som jag fick de första fem minuterna är som bortblåsta. Jag sitter nu istället och förundras över alla sköna små kosmetiska detaljer som spelet hänför mig med.

”Diablo III” kan spelas som enbart single-player men upplevs som bäst när man spelar med ett par vänner (4-players totalt). I dagsläget är level 60 spelets max level men att döma från föregångarna lär Blizzard troligen släppa minst en expansion som medför en utökad level-cap, nya banor samt en ny karaktärsklass. ”Diablo III” är ett spel som i största del handlar om att ständigt utöka och förbättra din karaktär. Det betyder att spelet inte är slut när man når level 60 utan många hävdar att det är då denna typ av spel egentligen börjar. För mig tog det ca 15 timmar att klara spelets alla fyra akter (min karaktär var då på level 30+). Jag är nu inne på mitt andra varv och svårighetsgraden har nu stigit ganska kraftigt.

Så…mitt första intryck av ”Diablo III” är mycket lovande och jag kan knappt vänta tills jag uppnår level 60 då jag får uppleva spelets verkliga och riktiga skepnad. Det återstår att se i nästa del av recensionen.  Men till dess; No sleep! Djävulen sover aldrig!

Plattform: PC & Mac

Spelutvecklare: Blizzard Entertainment

Spelutgivare: Blizzard Entertainment

Release: Ute nu!

///Rapper Ted