Det har gått tre år sedan Yemis hyllade debut ”Neostockholm”. På uppföljaren ”Rave” går han fortfarande sin egen väg, med ett eget sound och uttryck. De elektroniska eurodance-influenserna och emotrapen har tonats ner, men det är på något sätt samma värld som Yemi verkar i. En värld som tippar på gränsen mellan självdestruktivitet och egensinnigt fokus.

På albumet samsas det medvetet banala textförfattandet, som blivit synonymt med akter som just Yemi och även Lorentz, med starka produktioner som stödhjul. Bitvis finns det en tjusning i detta lingvistiska knep då det bland annat avdramatiserar rader om att svälja ecstacy som Ipren (”För hårt”), men som i längden drar ner verkshöjden.

Det man däremot kan säga är att ”Rave” är ett välproducerat album – trots att jag personligen saknar tempot och tyngden från singlar som ”Vi” och ”Update” – och då Yemi själv står bakom majoriteten av produktionerna är det värt att applådera. I dessa tider är det även värt att hyllas för att gå sin egen väg, även om själva musiken inte är för alla.

Bästa låt: Yemi gör sig väl i en poppigare skrud på ”Rave själv”.
Bästa produktion: Välproducerade ”tbh” påminner om Young Moneys ”Bedrock”.
Bästa rader: ”Ond bråd död” är både snygg och skarp: ”Du har aldrig hjälpt mig frodas, behöver du hjälp ring Poolia”.

/ Malkolm Landréus