Att inleda ett album med raden ”kolla topplistan det e bara jag just nu”, släppa sagda album på en lördag istället för en fredag och sedan få in samtliga låtar på Spotifys topp 50-lista – det säger en del om Yasin, YasinTheDon, eller för all del: Yasin Byn. Sedan han under sistnämnda alias började släppa musik via YouTube och tillsammans med Jaffar var två av de första – om inte de allra första – att sparka in dörren till den helt självständiga internet-generationens rapvärld, har Yasin varit en mytomspunnen figur inom den svenska hiphopscenen. En mystik som även följt med honom in i 20-talet och försett honom med en nästan sektliknande följarskara. Frågan som utkristalliserar sig när han nu släpper sitt efterlängtade debutalbum blir således: Lever Yasin upp till hypen? Svaret är ja, med en liten brasklapp.
Det finns många som gör samma musik som Yasin, men det är inte många som målar den så levande. När han till exempel rappar att han missade P3 Guld för att han satt med fulla restriktioner vet vi att det är sant. I egenskap av trendsättare både i och utanför mickbåset har den unga Rinkeby-rapparen skaffat sig en attraktionskraft som på många sätt är unik och detta är förstås också en del av paketet. Men det är också sättet han rappar, sättet han skriver och självsäkerheten med vilken han framför sina texter. Yasin är originell och talangfull, vilket är en sällsynt kombination. Och allt görs till synes utan ansträngning, vilket också leder oss till brasklappen. Vad skulle han kunna göra om han fick lugn och ro i ett år? Två år? Känslan är att det finns högre höjder att nå.
För samtidigt som ”98.01.11” är hans mest dynamiska samling musik hittills, med låtar som ”Amen”, ”Young & Heartless” och avslutande ”Drownin”, gör sig också bitvis de simpla förhållandena som han alltid har släppt musik under, påminda. På sätt och vis ger det en charm och råhet, men känslan som kvarstår är att han definitivt har ett mästerverk i sig – det är bara att ”98.01.11” inte är det albumet. Och att det ändå kommer diskuteras som ett av årets bästa, ja, det säger också en del om Yasin.
Bästa låt: ”Drownin” och ”Young & Heartless” är två av Yasins bästa låtar i karriären, där den senare bjuder på snygga referenser till en av Tupacs bästa låtar ”Troublesome ’96”, kollegan Dree Lows album ”Flawless” och mördade managern och vännen Franky.
Bästa produktion: Amr Badrs insats på, och övergång mellan, ”Hiphop N RnB” och ”Drownin” förtjänar en stående applåd.
Bästa gästinhopp: Aden sticker ut när han fläckfritt flyter över ”Source”.
Bästa text: På ”Amen” får vi komma Yasin under skinnet med starkt textförfattande.
/ Malkolm Landréus
