Gästas av Kanye West, Kendrick Lamar, Busta Rhymes, Jay Rock med flera.

Jag sitter på ett tåg och stirrar ut genom fönstret när jag för första gången lyssnar igenom The Game’s “The Documentary”. Det är en helt surrealistisk sensation som färdas genom mitt medvetande när jag upptäcker att det är Compton’s gator jag ser, istället för den kyligt svenska höstkvällen som faktiskt omger mig. Jag behöver inte lyssna på mer än tre låtar innan jag totalt omsluts av Compton’s atmosfär. “The Documentary 2” bjuder på bland den stadigaste lyriken som The Game någonsin författat, där han målar upp en bild som är tillräckligt övertygande för att vinna över även den nya skolans lyssnare. Albumet faller sällan kort, utan levererar kvalitativa låtar, skits och övergångar som sätter ribban högt. Med låtar som “On Me”, “Dollar And A Dream”, “Mula”, “Gang Bang Anyway” och “Like Father, Like Son 2” tränger sig albumet fram bland årets bästa, trots att dess soniska mönster är helt avvikande från årets största succéer. Det är hursomhelst under några utav dessa låtar som Game placeras i skuggan bakom andra artister som Kendrick och Ab-Soul. På grund av den minst sagt omfattande antalet kollaborationer (totalt 46 gästartister) är det svårt att undkomma albumets dragningskraft, oavsett hur stort eller litet The Game-fan man må vara. Bland dessa features hittar man bland det bästa som Q-Tip och Busta Rhymes har att erbjuda, där de två veteranerna utgör riktigt stadiga komplement till “Circles” respektive “Like Father, Like Son 2.” Att The Game fortfarande sitter på en tillräckligt intensiv glöd för att skapa ett album som står på sig även i konkurrens mot samtidens giganter likt Kendrick, Future och Drake är en bedrift i sig, och visar ytterligare en gång hur talang och tid kan ge upphov till mästerverk. Don’t count The Game outta the game; “The Documentary 2” är årets mest sammanhängande projekt och agerar som ett samtida förkroppsligande av Compton-baserad rap.

Bästa låt: “Dollar And A Dream” feat. Ab-Soul – Soulo visar varför han är känd som en utav de mest tekniskt skickliga rapparna i världen.

 
Bästa produktion: “Standing On Ferraris” feat. Diddy – Jahlil Beats’ spin på Notorious B.I.G’s “Kick in the Door” väcker nytt liv i en klassiker.

 
Intressant text: “So I stopped tours, stopped rapping, didn’t give a fuck about nothing that happened after recording ‘The Doctor’s Advocate’/Catching up with my son, cause ain’t nothing more important/Than walking inside the Footlocker, copping them matching Jordans.” – “Like Father, Like Son 2,” Jayceon backar några steg och levererar en laddad skildring av sin roll som förälder.

//Ludvig Löfström