”Nån sa, dom älskar inte dig, dom älskar bara ditt minne / i såna fall är jag tillbaka i full HD, 3D, så dom kan älska mig mindre”

Öppningsraden på Simon Emanuels fjärde släpp under eget namn, ”Skyll på Sthlm”, manifesterar en allt mer framträdande hatkärlek till sin stad som agerar bränsle till hans musik. Men också till branschen och dess flyktiga ytlighet. Här finns ingen plats för trender, gimmicks eller publikfrieri. Det är rakryggad rap sprungen ur passionen för något som varar. Något som betyder.

Hiphop och underdog-perspektivet har alltid varit en lyckad kombination och Simon Emanuel är en av de bästa på att rappa med en klädsam avsky som samtidigt tar styrka i sin egen gemenskap. Den lilla cirkeln av likasinnade. I en samtid där genren är större än någonsin och rappare upplevs (eller upplever sig själva) som rockstjärnor och Instagram-kändisar är det en komponent som i viss mån har blivit bortglömd. I Simon Emanuels musik är det en ständig komponent som snarare än bitterhet vilar på tanken att integritet klär oss. I kombination med sin sedvanliga ordkonst och fläckfria språkbruk tar han sig an flyktiga relationer, brutna löften, depression, vilja och löften till sin dotter på skivans finaste spår ”Säker”: ”håller dig säker, håller du täten, så håller jag ryggen, och vice versa”.

Styrkan i Simon Emanuels musik ligger i att den är verklig och ärlig. Precis som på ”Le för kameran” (2014), hans bästa verk i karriären, finns en underliggande kontrast mellan hopp och cynism, styrka och genomskådande. På föregångaren lyftes det ännu mer av de storslagna produktionerna och det är kanske det som ”Skyll på Sthlm” till viss del lider av. Refrängerna blir ibland lätta att glömma bort, även om texterna är minnesvärda. I sina bästa stunder kan Simon Emanuel få världen att stanna till med endast sin röst som verktyg, som på ”Schackspel i Kungsan” och monumentala ”Gonzarelli dog aldrig”. Det är här Simon trivs allra bäst, mitt i sin egen stad men aldrig i smeten.

”Fråga vart jag e, jag e här boss, på en plats där svald stolthet blir din färdkost / ingenting är byggt på sympati och du dealar med det, men ja är ett med allt det här nånting siamesiskt”

”Skyll på Sthlm” är i sin helhet en vacker historia om uthållighet, självrannsakan och kärlek. Tre saker vi alla behöver mer av.

Bästa spår: ”Gonzarelli dog aldrig”. Den här plattans version av ”Aldrig nånsin”. Gladiator-rap.

Bästa produktion: ”På min våg” (Chips). Så här låter det när änglar ger pep-talk inför en sista kraftansträngning.

Bästa gästinhopp: Mhina (”Säker”). Med sin sammetslena röst lindar han in denna vackra skapelse.

Tänkvärd text: ”Blir du träffad blir jag träffad, vi kan clasha om dom vill det, visa rädsla ej för dom / vi e vår backup, ni beräknade så fel, ni ska läras vi e beväpnade med det, ni saknar – hjärta” (Säker)

/Malkolm Landréus