Det finns artister som rappar för streams, det finns artister som rappar för rappandets skull och det finns artister som rappar för konsten. Som ser utmaningen i att ta sin talang och forma något meningsfullt – antingen för sig själv eller för andra. Prins Daniel uppfyller de senare kriterierna och på debutalbumet ”Houdini” får vi skarpa texter om begränsningar, framsteg och representation blandat med en stor dos rapnörderi.
Med bakgrund i elvamannabandet Adiafora har Prins Daniel varit verksam i flera år, men det är först nu vi får resultatet av det två-åriga samarbetet med producenterna Teodor Wolgers, Vanadis 2013 (Simon Eby) och framförallt superintressanta MASAKA (Mats Sandahl). Här får rapparen utrymme att flexa sin tekniska briljans, samtidigt som han håller sig till det övergripande temat på både ett personligt (”Misfit”) och samhälleligt (”Citroner”, ”Harry Houdini”) plan.
Med mängder av referenser till svenska hiphop-figurer som Petter, Sherlock, Looptroop och Random Bastards blir det tydligt att Daniel influerats mycket av sina föregångare. Ibland lyser det igenom lite väl mycket på låtar som ”R.E.P.P.A” och ”Överens”, som passande nog gästas av kultrapparen Eye N’I och lika gärna kunde ha släppts med Natural Bond för 20 år sedan. Det är när Daniel lämnar boom bap-eran för mer musikaliska stycken som det blir riktigt, riktigt bra. Som på ödesmättade och sylvassa ”Citroner”, välformulerade uppbrottshistorien ”Liniment” och filmiska höjdpunkten ”Spela roll”. Här får vi en ljuvlig symbios mellan musikalisk ambition och textmässig verkshöjd som verkligen lyfter Prins Daniels artisteri.
”Houdini” är i det stora hela ett imponerande och genomarbetat verk av en av våra tekniskt skickligaste och mest begåvade textförfattare, som när han lyckas kombinera de båda epiteten utkristalliserar sig som en av de mest spännande artisterna inom svensk hiphop just nu. Dit har han en bit kvar, men på debutalbumet finns trots det mycket att hämta – både här och under en överskådlig framtid.
Bästa låt: ”Citroner”. En rak och ärlig betraktelse med makalös precision både i text och teknik.
Bästa produktion: ”Spela roll”. En filmisk semi-avslutning som innehåller en av årets vackraste refränger och byggs upp av den grandiosa produktionen.
Bästa gästinhopp: Nebay Meles korta men koncisa inhopp på nämnda ”Spela roll” kan spelas om och om igen.
Bästa rader: ”Svårt att fatta att vi har tatt oss hit, och blivit kalla som is, när det enda vi vill är att visa varann att vi brinner för nåt / men när branden väl hettar till springer vi bort, vi har handen på hjärtat men finger i kors” (”Citroner”)
/Malkolm Landréus
