När Petter släpper sitt nionde studioalbum kan man alltjämt konstatera att han är Sveriges största rappare. På senare år har P.Lex även utvecklats till något mer – en slags Transformer av lika delar entreprenör, affärsman, artist och livscoach åt halva Sverige. Och även om han fortfarande har ena foten i branschen och ena på gatan, så börjar den senare att sakteligen pendla över till ett stadigt dubbelnedtramp i den mer prydligt klädda kategorin. Men än så länge klänger Petter kvar vid tronen, genom handling på 2013 års ”Början på allt” och genom ord på öppningsfrasen i ”Alla vet”:

”Jag är folklig, jag är rebell / Jag är stor, känd och min skit håller än”.

Petters skit håller än. ”Tusen sorger” är betryggande vacker och ”Kall vinter” låter som ett överblivet spår från ”Mitt sjätte sinne”. Men den svåra balansgången mellan ”Så mycket bättre”-publiken och hiphopskallarna, som bemästrades så fint på föregångaren, börjar bli allt svårare. Samtidigt som Petter har plockat in några av 2015 års mest relevanta namn i JaQe, Sabina Ddumba och Duvchi, slarvas trovärdigheten stundtals bort i pompösa arrangemang och publikfrieri. Medan hiphop numera ger liv åt andra genrer lånar Petter av Kent, födelsedagsvisor och GES. Trots detta är ”Mitt folk” en bra platta, driven av beundransvärd ambition. Och Petter håller alltjämt fortet.

Bästa låt: ”Firar (feat. Fille)”. Mäktig feelgood-hiphop när den är som bäst, med Fille som helgjutet fullblodsproffs på refrängen.

Bästa produktion: ”Vi är”. En ”Le Belle Epoque” på arenapop-steroider. Anthem.

Intressant text: ”Fått knivar i ryggen och dom sitter där än / men jag är inte bitter på nån, jag är inte ens bitter på {…}” – ”Kall vinter (feat. Sabina Ddumba)”

// Malkolm Landréus