Att Lule-gruppen Movits! positionerat sig med ett eget sound på den svenska musikscenen råder det inga tvivel om. Efter genombrottet 2008 med något så otippat som hiphop-swingjazz  (“Äppelknyckarjazz”), och den uppmärksammade efterföljande USA-turnén, kom 2011 den något mer konkret och rakt svängiga “Ut Ur Min Skalle” där bombastiska blåsbaserade produktioner gav liv till den då något insomnade norrländska hiphopscenen. Gradvis sedan dess har dock soundet svängt från det organiskt funkiga till en mer elektroniskt influerad ljudbild. På nya skivan “Dom försökte begrava oss, dom visste inte att vi var frön” är det genomgående maffiga produktioner som andas hitformula á la 2010-tal, numer med fragmentariska stänk av jazzvibbar. Tydligast blir det på singlarna “Dansa I Regnet” och “Vi Kommer Aldrig Dö” samt “Tårgas”. Det kan så klart tolkas som en naturlig progression från genombrottet snart tio år tillbaka i tiden och även om man fortfarande hör influenserna, har känslan i musiken förändrats. Johan Rensfelts vokaler känns som alltid alldagligt nära och betraktande av omgivningen, även om hans lågmälda vokala intonation och säregna uttryck ibland kan drunkna i instrumenteringen. De genomgående starka melodierna i en hip pop-formula, som förvisso inte helt och hållet tilltalar mig, kan säkerligen tilltala en bred publik på radiovågor och streamingtjänster över de bistra vintermånaderna vi har framför oss.

Bästa låt: “Waterloo” med en magisk vers av Dida om den så heta frågan om migration och flyktingar.

Bästa produktion: “Kallbrand”. Sköna horns är jag alltid såld på.

Intressant text: Johan Rensfelt & Zacke på “Louvren”, alltid lika bra samspel de två emellan.

// Tobias Carlsson