På introt till sitt första album förkunnar Madi Banja att inget av det här var med meningen. Men han vill ändå ha ett monument i sitt namn. Och även om vi inte riktigt är där än, har han definitivt stärkt sina aktier med ”Välsignelsen”.

Det finns något särskilt med Madis framtoning som är svårt att inte gilla. Sättet han gör referenser till Thierry Henry och imiterar Future. Sättet han lyfter sitt narrativ och okonventionellt tar sig an produktioner. På ”Välsignelsen” får vi färgglada hits, men inte sällan med små stänk av mörker. Det är en palett som klär Madi Banja väl.

Till sin hjälp har han tagit förstklassiga gäster och i synnerhet Arif-samarbetet ”Luftgitarr” och ödesmättade avslutningen ”Se på mig” med Erik Lundin sticker ut. Tillsammans med låtar som ”Slalom” och ”Primadonna” får vi ett dynamiskt pop-album som på många sätt speglar Madi både som person och artist.

Bästa låt: ”Ljuset i tunneln” cementerade redan i fjol Lorentz och Madi som en av Sveriges bästa duos utan att vara en duo.
Bästa produktion: “Drive Slow”-hymnen “Se på mig” är snygg, men den ljuvliga latinoflörten ”Luftgitarr” drar det längsta strået med ett perfekt inhopp av norska Arif som grädden på moset.
Bästa gästinhopp: Erik Lundin är som alltid Erik Lundin. Men Lorentz är så Lorentz det bara går på ”Ljuset i tunneln”.
Bästa rader: ”Ibland är jag enda negern i rummet dom kallar mig Lando / Dansa vi dansar, bailando bailando / Alltid ena örat på gatan, som Vincent van Gogh” (”Ljuset i tunneln”)

/Malkolm Landréus