Gästas av Big Lenbo, Lucy Rose, Jesse Boykins III, 6ix & C-Sick.

Ett knappt år efter att dammet från debutalbumet “Under Pressure” lagt sig är Logic tillbaka med den efterlängtade uppföljaren. Med “The Incredible True Story” tar sig den 25-årige Maryland-rapparen Logic an ett konceptalbum, där lyssnaren får följa Thomas och Kai under en intergalaktisk resa i jakten på den mytomspunna planeten “Paradise.” Albumets berättelse äger rum 100 år framåt i tiden, under jordens förfall, som leder till en evakuering av planeten, och motiverar resenärerna Thomas och Kai till att söka efter paradiset. Under resans gång får lyssnaren sällskap av Thomas, som förkroppsligas av den amerikanska röstskådespelaren Steven Blum, och Kai (Kevin Randolph), där de två låter Logic’s “The Incredible True Story” flöda ur farkostens högtalare.

Detta meta-album innehåller totalt 18 spår, varav fyra lämpligare klassificeras som personliga interaktioner mellan Thomas och Kai. Till skillnad från “Under Pressure” erbjuder albumet inga högt statushållande kollaborationer, och gästas istället av Big Lenbo, en av Logic’s närmaste vänner, såväl som sångerskorna Lucy Rose och Jesse Boykins III. Big Sean, som tidigare kollaborerat med Logic inför “Alright” gör ett kort inhopp under en sekvens av låten “Fade Away.” Utöver interaktiva sekvenser levererar “The Incredible True Story” några av årets mest spännande produktioner, men känns samtidigt något blekt vad det gäller textuellt innehåll, jämfört med det väldigt personliga “Under Pressure.” Singlarna inför albumet har konsekvent levererat stadig musik, vilket förhöjer besvikelsen för stora delar av det resterande albumet. Jazz-injicerade “Innermission,” kaxiga “I Am The Greatest” och fläckfria “Stainless” är vad resten av albumet borde varit – det vill säga; fantastisk hiphop. Höga toppar innebär även låga dalar, och låtar som “Upgrade,” “Lord Willin,” samt “Paradise” känns mer som generisk utfyllnad än resultatet av sann ansträngning och hårt arbete. “The Incredible True Story” är ett bra album som dessvärre framstår som lite väl ambitiöst, och skuggas av andra, samtida konceptalbum likt Childish Gambino’s “Because The Internet” och K. Dot’s “Good Kid, M.A.A.D. City.”

Bästa låt: “Fade Away” – Ett praktexempel på Logic’s ikoniska flow över en klockren produktion som undertecknas av Rattpack-ledaren själv.

Bästa produktion: “I Am The Greatest” – Det högklassiga användandet av klassiska stämmor varvat med en sent bortglömd bassline samspelar perfekt.

Intressant text: “So I might just, might just, I don’t know/Reinvention, that’s my intention/Want so much more than this third-dimension/That’s not to mention my true ascension/Is a bigger picture – no metaphor” – “Fade Away,” Logic bär sitt hjärta på armen och förklarar precis vad som eftersträvas. Utveckling, förändring och fulländande.

 
//Ludvig Löfström