Göteborgsbaserade Ikhana har varit en frisk fläkt på den urbana musikscenen sedan hon började släppa singlar 2014. Trots tre långa år har hon fortfarande bara en handfull låtar och gästspel i sitt namn när debutalbumet ”Zebrelli” nu släpps. Ett album som så tydligt har skapats och utvecklats i hennes egna musikaliska universum.

Att beskriva detta universum är svårt. Ikhana själv kallar det ”zebrafunk” och på något sätt känns det självklart. Det är musik som är för bred för att sättas in i förutbestämda fack, men som hålls ihop av att hon gör allt själv; skriver, sjunger och producerar. Här finns ljud som inte fanns innan och produktionerna andas vintage på ett sätt som är svårt att riktigt sätta fingret på. Även när ”Zebrelli” nuddar vid mer kontemporär trap låter det som att varje kick och snare är gjord av organiskt material och målade i svart-vita ränder. Inget med Ikhana är som allt annat, allt är som Ikhana.

Som artist har hon kanske mest gemensamt med Little Jinder och Laleh, där rösten och de okonventionella dragen gör att varje låt kan ta en oväntad riktning. Första spåret efter introt är kärlekstörstande ”TSHIRT”, en låt som båda ovan nämnda artister hade kunnat skriva och som borde få minst lika mycket uppmärksamhet som om dom faktiskt hade gjort det. ”Jag kan inte längre se någon skillnad på vart du börjar och vart jag slutar”. Albumet i sig handlar mycket om relationer – både den med själv och med andra. Att hantera andras tillkortakommanden lika mycket som sina egna. Här finns gott om detaljer att förälska sig i, som på charmiga “FFEM” eller egensinniga “KS”.

Men det är mot slutet som det blir som mest intressant. ”HVH” imponerar med sin naggande basgång och tidigare släppta singeln ”VHVH” har en attityd och ett flyt som påminner om tidig 00-tals r&b genom ett zebrafunk-filter. Det är när Ikhanas röst och texter får fungera på samma våglängd som produktionerna som hon lyser som starkast och den enda svagheten med albumet är att det händer lite för sällan. Ibland känns det som att hon håller tillbaka när hon borde skrika rakt ut. Med det sagt är ”Zebrelli” en intressant och supermysig debut som alla borde ta sig tid att låta sig växa med. För den blir bara bättre för varje lyssning.

Bästa låt: ”VHVH”

Bästa produktion: ”HVH”

Bästa gästinhopp: Skivan har inga gästinhopp.

Tänkvärd text: ”Jag är som dom flesta är, men gör mitt bästa för att inte va som andra” (”KS”)