Det har hänt innan. Rappare har låtit sina egon blomma ut till det stadie där de kallar sig själva för Gud. Håll inte andan för nu händer det igen! Som om hiphopen någonsin varit medelmåttig? Kära Jantelagen släng dig i väggen, eller ja i alla fall för en stund.

Houman Sebghati har varit med i gamet i ungefär tjugo år, han är utbildad lärare samt föreläsare. Meriterna används till hans fördel. Dramaturgin och pedagogiken färgar av sig och fångar mitt intresse direkt. Albumet väver samman skådespeleri, filosofi och humor utan att bli för spretigt. Innehållet följer en tydlig röd tråd och delar in albumet i olika kapitel. Det finns en fridfullhet i lyriken som jag inte hört från Houman tidigare. Han är positiv och förmedlar ett lugn. Vi får möta en ny Houman med inslag från den gamla. Den nya Houman är mogen, vuxen och så rofylld att det till och med ges utrymme för en positiv version av ”Gamla Fågel”. Garantin för ett välproducerat album följer med namnen: Mårten ´Moe´Sakwanda, Chords och Dj Large. Samtidigt lyckas kombinationen av veteraner och nya hungriga nykomlingar att friska upp helhetsintrycket.

Houman Sebghati har lagt ner sin själ i arbetet, något som kräver mycket tid och mental bearbetning. Han beskådar verket som andligt. Och visst känner jag av den starka närvaron i låtarna genom poesin, självförtroendet, reflektionerna och visdomen. “Gud för en stund i Stockholm” har fått mig att gråta, skratta, trycka på replay och reflektera. Det är inte Houmans “gudomlighet” som trollat fram mina känslor. Sanningen är den att det är Houman själv som gör det. Han vinner våra hjärtan genom att blotta sitt egna.

Bästa låt: ”Eyo Lyssna” med OIAM och ”Gamla Fågel” (Positiv Version).

Bästa produktion: ”Stereo Typer” med MXHXN, Dida och Timbuktu.

Intressant text: “Du är glittret du är guld, blodet på brödet klyftan som skapar skuld” Houman om att ställa sig ställa sig utanför sin tidigare smärta i “Underbara Smärta”.

// Mariana Benyamin Sir