Att svensk hiphop alltid har formats av sin amerikanska föregångare är inget nytt. Trots att den svenska scenen har växt upp och blivit äldre, är den i allra högsta grad fortfarande influerad av det stora landet i väst vad gäller sound och framtoning. På Stockholm-rapparen Dilly Ds debutalbum ”LGTM vol. 1” blir det extra tydligt.
Det är en tunn linje mellan inspiration och imitation och Dilly D balanserar på den över nio spår med varierande resultat. Soundet är modernt och låtarna är smittsamma, men i det trapinfluerade ljudlandskapet handlar det mesta om att smälta in snarare än att sticka ut. Dels för att influenserna av samtida rappare som Lil Yachty och Lil Uzi Vert inte verkar ha gått igenom något personligt filter utan snarare direkt från input till output, men också för att Dilly D är en bättre artist än han är låtskrivare. Rap är inte sällan fiktion men när han pratar om sexsiffriga belopp på kontot och en gäri som är a-list med aina på sin pay-list spelar det ingen roll hur fett det låter, det blir ändå svårt att ta på allvar. Men som han själv säger: ”ja, jag gör det for fun, andra gör det för fame”.
Det är också den premissen som gör att Dilly Ds musik ändå flyger. Trots ovanstående kritik är det tydligt att han har känsla och i sällskap av kollegorna We Lit och Alex LGTM hamnar han helt i sin rätt. Här hittar vi höjdpunkterna ”Min bror”, ”Vill alltid ha mer” och ”Ben & Jerry”, samtidigt som han med enkla, snygga melodier visar att han kan klarar sig själv på låtar som ”NMD”. Gillar man berusande trap med låg tröskel behöver man inte leta längre än ”LGTM vol. 1”.
Bästa låt: ”Ben & Jerry” med We Lit & Joofy.
Bästa produktion: “Min bror” med We Lit.
Bästa gästinhopp: Är svag för We Lits delivery på “Min bror”, men Kilber på ”Cama” måste nämnas.
Tänkvärd text: “Vi har skrattat, bråkat, vi har tjafsat ofta / jag har fuckat karma du har tappat tårar” (“Cama”)
/Malkolm Landréus
