Det är inget tecken på hybris att Cherrie döpt både sitt skivbolag och andra album till ”Araweelo”, efter den somaliska drottningen som ledde kampen för kvinnlig egenmakt. Det är nämligen just det hon gör och har gjort sedan starten. Trots beröm av Rihanna och SZA och samarbeten med Stormzy och Kehlani är hon på sitt andra album tillbaka i byn och representerar sina rötter (svenska som somaliska), sin familj och sina medkvinnor som om hon fortfarande satt med en långsökt dröm på lånad studiotid. Refrängen på titelspåret säger det bäst: ”För mina rötter gör mig äkta, gjorde drömmar av en känsla”. Det är snarare uppskattning än skryt. På ”Araweelo” finns gott om känsla, det enda som egentligen saknas är melodierna som matchar den.

Bästa låt: ”Kärt barn”. Det mest gripande stycket svensk musik sedan Ken Ring släppte ”Ber en bön”.

Bästa produktion: ”Känns som 05’”. Sexig 00-tals R&B med moderna trap-inslag.

Bästa gästinhopp: Ozzy & Guleed (”Kärt barn”). Ozzys raspiga intro-vers, Guleeds vackra klagosång, det somaliska arvet gånger tre. Ren och skär känsla.

Bästa rader: ”Vill ni snacka perspektiv är jag kvar på samma bänk, där hundratusen bilder spelas upp för mig ikväll / röken går i grått som betong på min vägg, och jag vill aldrig lämna för o längta hem” (Sherihan pt.II)

//Malkolm Landréus