Broder John har varit en frisk fläkt sedan han satte sin fot på den svenska hiphopscenen som ena halvan av duon Broder John & Friman, precis som resten av medlemmarna i kollektivet Random Bastards. På sin solodebut fortsätter han på samma spår, med både mod och precision.

Det är anmärkningsvärt att göra en skiva om manlig jargong och kultur, samtidigt som gästerna består av tre kvinnor och en Olle Grafström som åtminstone musikaliskt skulle kunna beskrivas som androgryn. Detta skapar en intressant kontrast mot Broder Johns skarpa flow och skrikiga passager. De sistnämnda är ett modigt inslag som gör sig allra bäst på refrängen i ”Snacket”, där temat manligt grupptryck kanske är som mest tydligt.

Apropå grupptryck för den också tankarna till Kendrick Lamars ”The Art of Peer Pressure” och det finns anledning att återkomma till den liknelsen när ljuvliga ”Vem är du” har tonat ut. För även om ”Cool” i både tanke och tema är originell går det inte att bortse från den tonalitet, röstnavigering och flow som påminner så mycket om västkustprinsen – medvetet eller inte.

Med det sagt är ”Cool” rakt igenom en gedigen och skarp debut. Från fartfyllda ”Trubbel (vi har det)” till det stillsamma titelspåret med Nanna B, visar han att han åtminstone i Sverige har ett eget uttryck som är enormt spännande. Nu vet vi en del om vem Broder John är och jag ser fram emot att lära känna honom ännu bättre.

Bästa låt: ”Vem är du”. Som sagt: en av årets finaste raplåtar.

Bästa produktion: ”Cool” (Simon Lundgren). Mixen av soul & jazz i kombination med Broder John och Nanna Bs stämmor värmer som varm choklad i snökaoset.

Bästa gästinhopp: Ayla Shatz på ”Truppen”. ”Det ser ut som jag flyger, men det känns som jag faller”. Med sin unika röst slår hon an på den dramatiska tonen i låtens refräng.

Tänkvärd text: ”Ser dagens ungdom snacka poesi, vi vänder tavlor som vi vill det är nästan orättvist”. ”Snacket” gör allt rätt i att beskriva manligt grupptryck. Den genialiska refrängen träffar helt rätt.

// Malkolm Landréus