När man tittar på svensk rap i ett bakåt-perspektiv finns det oftast ett par nedstamp i form av händelser eller artister som ändrat riktningen på genrens sound och uttryckssätt. Ibland, artister som helt enkelt gör det många andra gör men på en helt egen nivå. Någonstans däremellan, i sin bekväma och ensamma vrå, hittar vi Västerås-rapparen Ant Wan.
Två år efter debuten ”Sativa” släpper han nu sitt fjärde projekt, som bygger vidare på den ”larger than life”-aura som så framgångsrikt frodats sedan dess. Raderna i titelspåret första vers ger en utmärkt inblick i Ant Wans mindset:
”Jag känner mig blessed, är för äkta för världen / Har rik fantasi, men jag lever i misären / De e något i min kropp, jag kan känna den här själen / Vill inte bära Glock men för mycket står i vägen”
I varje rad förmedlar han en känsla som bär på självsäkerheten och målmedvetenheten hos en person som inte haft något annat val än att kultivera dessa attribut. Detta samtidigt som han rappar om sig själv på ett nästan mytologiskt sätt. Ensam är stark, men ensam är också ensam. Bakom styrkan finns ofta vemod.
På albumet ”724” växlar Ant Wan fortsatt mellan röstlägen och tempon, men han tappar aldrig kontrollen över vad han vill förmedla: en gangsterpoets innersta kamp och begär. När man gör musik med en sån ärlighet blir det också motsägelsefullt – för precis som perspektivet i låtar som tidigare släppta ”Hon” påminner om 2Pacs historiska ”Brenda’s Got A Baby” drar sig Ant Wan heller inte för att vara vulgär. Men oftast är det när han pratar om andra rappare som tillskrivs som konkurrenter.
Som konst är det också detta som gör det så intressant. Ant Wans musik är komplex, stämningsfull och genomtänkt utan att vara cynisk – och vad är det egentligen som definierar en briljant artist bättre än så? Även om det är tidigt kan “724” mycket väl bli ett av de mest minnesvärda verken när vi summerar 20-talet.
Bästa låt: Öppningsspåret ”724” och avslutande ”Goat” är en perfekt inramning av albumet.
Bästa produktion: ”Ingen autotune” var på många sätt en singel som stack ut, inte minst på grund av produktionen som matchar svansföringen i Ant Wans rader.
Bästa rader: ”Dom sa han valde den där vägen, men med vilka val? / Blivit trampad på av världen sen han var ett barn” (”Dyin”)
/ Malkolm Landréus
