I höstas kom Anderson .Paaks efterlängtade album ”Oxnard”, en skiva som bjöd på höga toppar och djupa dalar. Då vägdes helhetsintrycket upp av starka låtar med gästinhopp av Kendrick Lamar, J. Cole och Pusha-T. På nya albumet ”Ventura” erbjuds fler glimtar av den Anderson .Paak vi lärt oss att älska och avguda sedan 2014, även om jag i flera stycken saknar det mer analoga soul/jazz-präglade ljudbilden vi vant oss med på ”Venice”, ”Malibu” och NxWorries-projekt. Den gudabenådade talangen och känslan finns tveklöst där, något som befästs gång efter gång vid hans magiska livespelningar. Men efter två mediokra fullängdare är det även befogat att ställa sig frågan om Dr. Dres ”magiska touch” haft någon effekt för Paaks utveckling? Nja. Självklart har Paak kunnat få magiska gästartister och säkrat sin ekonomiska framtid på kuppen. Vid min intervju i somras anade jag ”creative differences”, trots de polerade svaren om mentorn Dre, när han skämtsamt kommenterade det faktum att ”9000 låtar” spelats in. Guldkornen finns där trots att mixningen svajar och den kreativa kompassen spretar åt olika håll. Hade Paak och Dre gjort ett stringent urval av de fem bästa spåren till ETT albumprojekt, kunde det mycket väl betraktas som en solid klassiker över tio låtar.

Bästa låt: ”Jet Black” med Brandy är ett av få spår med hit-potential.

Bästa produktion: ”Good Heels”, signerad Vancouver-baserade Pomo Beats.

Bästa gästinhopp: André 3000 får en att längta efter mer rap-verser och Outkast-återförening.

Bästa rader: “Our days are numbered, I’d rather count what I earned / My greatest summer was spent on festival runs in Europe / Chicken wings and sushi, I’ve gotten used to the perks / Narrowly escapin’ the holy war on the turf / Turf, yes, lawd…” (på “Yada Yada”)

/ Tobias Carlsson