2012 öppnade Alpis våra ögon och på uppföljaren gjorde han det glasklart var han befann sig: i Rågsved, bland ogräs och höghus. Men det är först nu, tio år efter att vi först hörde honom på Fjärde Världens album ”Världens ände”, som han står redo med sitt debutalbum ”53”. Elva spår som ska göra väntan värd och uppfylla förväntningarna som EP-releaserna och flera framgångsrika låtar burit med sig. Och det gör dom, på sätt och vis.
Alpis är en rappare som tidigt etablerade sig själv som en pålitlig gatuobservatör med siktet på söderort i allmänhet och Rågsved i synnerhet. Albumtiteln syftar på porten där han växte upp, i det område där han som många andra gjorde felsteg, lärde sig läxor och formades som man och som människa. En plats som lärt ut ödmjukhet men som också bringat stolthet. ”Söder om söder brorsan, de e bara o styra hit / allt du hittar i min trakt, svär, de e dynamit / vi fostra’ Ebba Grön, Rusiak, Salong Betong / slutar aldrig leverera, vi gör det gång på gång”, kungjorde han redan på debuten.
Och mycket är sig likt, även om Alpis blivit bättre på att variera teman. Öppningsspåret på albumet, ”Sin City”, får dels ses som en hommage till Petters klassiska låt ”Samma samma”, men framförallt som en målande beskrivning av den ambivalenta kärleken till sin hemstad. Det här är både Alpis största styrka och hans största svaghet. Man vet ungefär hur det kommer låta innan man har börjat lyssna och när han väl tar ut svängarna så landar det i bästa fall i charmiga ”Bättre utan mig” och i värsta fall i ”Soluppgången”, en låt som någon måste ta ansvar för.
Men det skänker också en trygghet. Likt porten på Stövargatan 53 kan man förlita sig på att det finns en fast punkt i Alpis musik som förmodligen aldrig kommer försvinna. En punkt där en pålitlig närvaro i låtar som “Gång på gång” blandas med motiverande “Ge allt”. En punkt där gedigen lokalrap aldrig blir högtravande utan oftast träffar rätt i all sin enkelhet: ”Livet gav oss allihopa svåra fighter, så / det blev inte som vi tänkt men det blev najs ändå”. Ibland behöver det inte vara svårare än så.
Bästa spår: ”Sin City”. En avtrubbad betraktelse av hemstaden som på alla sätt påminner om en av Petters bästa låtar i karriären.
Bästa produktion: ”Sin City” & “53”. Redan på förra EP:n stod det klart att Alpis låter som allra bäst på CJs produktioner och det är synd att den vattentäta kombinationen inte får mer utrymme.
Bästa gästinhopp: Lova (”Gång på gång”). Både DC Grimsta och Conakry gör minnesvärda bidrag på denna platta men det är Lova, med sin åmande stämma, som sticker ut allra mest.
Tänkvärd text: Hyllningen till sin bortgångna pappa och ensamstående mamma på “I min skugga”: “Saknar dig som fan, tänker på dig ofta / spelar dina låtar, känner på din kofta / jag önskar att jag kunde få ett sista samtal, och säga allt det där jag ville säga dig innan du hann dra”
/Malkolm Landréus
