Allt sedan genombrottet 2010 med “Black & Yellow” har Wiz Khalifas karriärskurva pekat spikrakt uppåt där han under bara fyra år gjort något av en klassresa till musikbranschens finrum. Titeln på nya skivan anspelar enligt Pittsburgh-rapparen själv på en omvälvande förändring där han kunnat ta klivet in i nya outforskade domäner dit få andra artister når.
“Blacc Hollywood” präglas av effektiva klubb-dängor i symbios med det tillbakalutade och samtidigt varvat med personliga reflektioner om karriären/branschen (“Promises” och “No Gain”). Framgångsreceptet med att hålla det “inhouse” på produktionssidan hos Rostrum Records-campet (ID Labs och Sledgren) kryddas med smutsiga Jim Jonsin & Fanatik-skapelser samt utstickande Dr Luke-dängan “Stayin Out All Night”. Norska Stargate levererar “So High”, dock med ett bidrag som knappast aspirerar på frekvent radio-snurr denna gång. Det är melodiöst och radiovänligt men till och från tillintetsägande och ojämnt textmässigt med upprepade teman kring livets mer infantila glädjeämnen där familjelivet tyvärr tycks vara exkluderat musikaliska reflektioner.
Känslan är att han vill erövra lyssnare från den amerikanska mittfåran med en formula för hit-skapande där högprofilerade gästartister av rang står på kö utanför studion (Rick Ross, Nicki Minaj, Nas, Snoop Dogg). Måhända litar han väl mycket till gästernas dragningskraft men Wiz glömmer dock inte sina trotjänare då han även förtjänstfullt lyfter Taylor Gang-kollegan Ty Dollar Sign på flera låtar samt med New Orleans-polaren Curren$y får vi ett av skivans bästa spår i “House On The Hills”. Helhetsintrycket av skivan toppas mot slutet när skivan avrundas med “We Dem Boyz Remix” där Nas och Schoolboy Q utmanar till att sätta ribban på högre höjd samt “Mac & Devin”-samarbetet med Snoop lämnar mersmak inför vad som komma skall.
//Tobias Carlsson
