Av Harald Broström.

Berättelsen om Uppsalaproducenten Viktor AX debut ”The Lab” är egentligen två berättelser i en. Det handlar dels om en otroligt stark feature-lista som har letat sig innanför rikets gränser. Här samsas tunga pjäser som Stat Quo, Saigon, Sean Price med Bizarre, Swifty och Kuniva i D12. Och då har inte ens underjordsfavoriten King Magnetic räknats upp.

På många sätt har de tre tidigare nämnda herrarna från Detroit en viktig roll på albumet. Hiphop-klassens självutnämnda clown, Bizarre, dyker upp på inte mindre än fyra låtar. Produktionerna för också tankarna till gruppens guldålder, början av 00-talet. En tid då Dr. Dre, 50 Cent och D12:s frontfigur Eminem härskade i galaxen. Viktor AX har inspirerats av det bästa från den tidens mustiga produktioner. Det är hårda stråkar, maffiga pianoslingor och klassiska trumkomp.

Men ”The Lab” är också en reflekterande historia om ett beroende. En historia som har sin utgångspunkt i producentens amfetaminmissbruk. Skivan berättar om en pojkes åktur i beroendets bergochdalbana. Redan introt (som hade fått Tim Burton att dregla fradga) sätter en stämning som håller dig kvar genom alla 19 spår. Därefter fortsätter det med en tillbakablick (”Childhood Change”), de glada dagarna (”Smokin, Drinkin, Gettin’ High”), en kamp mellan äkta och falsk kärlek (”On My Way” och ”Quit Playin’”) innan mötet med de kalla baksidorna (”7 24 365”).

Tema- och konceptalbum tenderar ibland att ha för höga ambitioner – och framförallt för höga pretentioner. Men ”The Lab” är en tematisk vandring som håller sig till sina ramar och träder fram ännu mer till fonden av ett ljudlandskap som vi trodde att vi hade glömt.

Viktor Ax har inte bara producerat sin debut, han har också lyckats
regissera den.