Av Damir Sepulveda Espinoza.
The Internet är ett av akterna i Odd Future kollektivet som drivs av sångerskan, producenten Syd The Kid och producenten Matt Martians. Tillsammans släppte de sin debut ”Naked Purple Ladies” 2011, och är nu två år senare tillbaks med sitt andra album.
När ”Feel Good” skiner som bäst är det en kompetent kompott av The Internets böjelser; neo- och psykedelisk-soul, funk, Odd Futures överhängande The Neptunes / N.E.R.D. besatthet, allt med en finstämd intuition för sångens, melodiernas och live instrumentationernas roller. Inledningen till albumets mittpunkt är dess bästa period, då sprakar spåren med svängiga, intima feel-good vibbar, både rytmiskt och melodimässigt. Simpla, direkta fraser som ”I attempt to not let my positivism slip away / it’s okay / as long as the sun shines” på “Sunset” passar både tonerna och groovet, något som replikeras på efterföljande ”Dontcha” och ”You Don’t Even Know”. Texterna kommer i efterhand, men känslan och stilen som de sjungs med gör inte. ”Red Balloon”, en bitig och melankolisk fusion baserad skapelse, är ett emotionellt svarthål, och det lyckas Syd utstråla utan särskilt invecklade texter. På ”Partners In Crime, Pt. Two” är det exempelvis svårt att höra vad som sjungs men kärnan, melodin och de psykedeliska rötterna, leder till hypnotisk dynasism. Likaså den Jesse Boykins III assisterade inledningen av avslutningsspåret ”Higher Times”, en luftig men texturrik kreation.
När albumet når sin mittpunkt, börjar projektet fallera. Den tappar form och blir mer sökande än bestämd. Det drar åt ett mer fruktlöst jammande som inte riktigt hittar minnesvärda spår att gå på, och den omtalade texturen går förlorad (”Matt’s Apartment” är den största syndabocken, en tom återvändsgränd). Dessa utsvävningar är aldrig störande, det mesta är behagligt om än harmlöst oväsentligt. Det är mer eller mindre snyggt planlöst duttande muzak vid några tillfällen. Landningen sätter dock duon självsäkert, nämnda ” Partners In Crime, Pt. Two” och ”Higher Times” är en ytterligare minnesvärd sekvens.
Majoriteten är väl kurerat, med dess intima egenskap till sin största fördel, utan att sätta större avtryck. Kanske är det för att det är kompetent men utan en speciell infallsvinkel eller singulär röst. Det är inget att tillrättavisa The Internet eller ”Feel Good” för, för oavsett hur länge de bra stunderna håller eller stannar i ens medvetande, så är de ju bra stunder.
///Damir Sepulveda Espinoza
