Av Alexander Kihlström.

Fyndigheter kan vara banala och menlösa som viss så kallad ”Göteborgshumor” med enkla ordvitsar om Kal å Ada. Men det kan också vara smart och roande på ett uppfriskande sätt. Det är inget nytt med humor i hiphop, Biz Markie är väl mitt favoritexempel på det. Det har också gjorts i svensk hiphop, men då ofta med våldsironi och skämt med poängen: ”så här dålig är du, så här bra är jag” – vilket också kan vara roande visserligen, till en viss gräns.

Sexfemman och Nomad gör det dock på ett väldigt snyggt och unikt sätt över EzzoFresh beats. Man gör det med rader som: ”du är säkert ett freak som han R. Kelly? / nej gumman, mitt flow är inte barnvänligt / du kladdar säkert på småbarn som Akon? / nej… lammkött är haram – bacon” som Nomaden säger i ”Slick Rick”.

Just sättet att komprimera raderna som Nomadens sista rad har jag haft mycket svårt för när rappare som Lil’ Wayne, Drake och allt vad de heter har gjort det. Men jag blir övertalad av Som Fan. Det kan göras på ett kul sätt. Sexfemman börjar sin vers i ”Gate” så här t.ex: ”lite info: / raderna är bingo / dumma – bimbo / men läskigt bra – zingo / stjärna – Ringo / över kontinenten hur vi strövar runt – dingo /” osv… Det är så enkelt, men ack så fyndigt. Att lyckas få in en punchline på två, tre ord är ingen lätt match – det kan de flesta rappare där ute intyga. Team Som Fan har lyckats att fylla en EP med klockrena rader rakt igenom egentligen. Men det är inte bara korta, fyndiga rader på låtarna. Det är en skön variation där Sexfemman och Nomad tar sig an producenten EzzoFreshs
minimalistiska beats som ett tag team i wrestling, båda med olika egenskaper. De kompletterar varandra perfekt, både röstmässigt och textmässigt. Nomadens mörka skånska gifter sig med Sexfemmans säregna Stockholmsrap som om de aldrig gjort annat än att rappa tillsammans.

Jag diggade Som Fans självbetitlade debut-EP och kan tycka att den är väldigt underskattad. Jag hoppas att ännu fler kollar in ”Som in i helvete EP”, som till och med är snäppet vassare än debuten. Två producenter och en rappare gör det helt själva (förutom ett alldeles strålande gästinhopp av Simon Emanuel på ”Slick Rick”) – och de gör det bra. Som vanligt med EPs vill man givetvis höra mer. Mycket vill ha mer. Men det är nog bra ändå att vi får törsta lite till efter fler Som Fan-släpp, de har ändå två väldigt bra EPs i bagaget redan.

Det här är en EP på fem bra spår som jag hoppas att många pumpar på sina förfester, i bilen, på bussen eller vart det må vara. Då kan ni intyga att det är svårt att sitta still till ”Johnny” t.ex., eller att inte känna igen både en och två bekanta beskrivna i sköna ”Trippen”. Kolla in hela EPn från dessa tre herrar, fylld med bra rap och bra beats, och hitta vilken låt som är mest ”Som Fan!” för dig…