Av Harald Broström.

Zig zag zagazoo zaga zogo za/ Jag säger vad fan som helst, det låter ändå bra”. Det återkommande mantrat i ”Zig zag” ringar i två meningar in hela storheten med Sjukstugans debut ”Rap på svenska”. Gruppen kan utan problem skicka iväg rim om både den tecknade raggaren Johnny Bravo och mellanstadietabloiden ”En ding ding värld” – och det låter fortfarande bra, riktigt bra stundtals.

Dirty Jens, Buju Anton och dj:n Bjarne B har bara gjort musik under namnet Sjukstugan sedan 2010. Med tanke på deras samspel hade min gissning landat på ett betydligt längre alternativ. Dirty Jens utnyttjar sitt freestyle-kunnande och har ett spännande ta-det-på-uppstuds-flow som får mina tankar att snudda vid en yngre Busta Rhymes. Lyssna på ”Fortfarande frånvarande” (och, jag älskar verkligen elgitarrerna i det beatet) för att tillgodogöra dig hans mustiga fyndigheter.

Anton å sin sida har en imponerande förmåga att lägga beatet under sina fötter för att leverera spetsigheter (som i den lika galna som sköna ”Storhetsvansinne”). Sjukstugan har hittat en snygg kontrast i rappen mellan diskanten (Buju Anton) och basen (Dirty Jens).

Det tidigare nämnda singelsläppet ”Zig zag” är en favorit: ett finsnickrat beat som sätter sig och utomordentlig temarap där inhoppande Skizz från Stockholmssyndromet är en tillgång.

På det hela är det ett album som lyckas kombinera lekfullhet och experimentlusta med kvalitet, även om det kan bli något utfyllnadsspår för mycket med samplingar från gamla barndramer. Sjukstugan är ett spännande projekt som har en spännande framtid. Trean är stark.