Av Harald Broström.

Sommaren 2004 (Ibra klackade, Mellberg straffmissade) letade sig producenten
Mekanos skiva Double Cream in på min hårddisk. Låten som stod ut då: The
Genus Returns, inrappat av Rico Wondahman. Jag kommer ihåg att jag slogs av
hans naturliga flyt, en engelska som var rak, stilren och minimerad från floskler.
När det återigen drar ihop sig till en EM-sommar har MC:n från Göteborg svarvat
bort ”dahman” (bara det är värt en eloge) och släppt sin första platta på svenska.
Ambitionen är, som i många liknande fall tidigare, att bli mer personlig i sitt rappande. Där har utan tvekan Rico Won lyckats. Han är en utmärkt och engagerad storyteller. Men det finns alltid en risk när en rappare byter engelskan mot svenskan. Man tenderar ibland att bli något för explicit, skriver lyssnaren på näsan och flowet riskerar att bli lidande. Hur klarar sig då Rico Won från denna språkets Bermudatriangel? Med beröm godkänt. Han stapplar sig framåt i Aldrig min plan (feat. Alibi) och blir en smula för pretentiös i Storslaget (feat. Toffer och Mächy). Men annars håller Underverk överlag en jämn, hög nivå. Trots några nödrim är Rico Won otroligt närvarande med både teknik och innehåll på branschberättelsen Hatkärlek. Andra höga toppar är När som helst och Terapi. Ricos svenskspråkiga satsning är något att bygga på.

Betyg 3/5