Av Harald Broström.

Under förra årets försommar kom den dansanta och medryckande ”Dödar Dom Med Kärlek”. Låten lyckades med samma sak som Medinas ”Där Palmerna Bor” gjorde sommaren 2012: den hade både gung och kommersiell potential – utan att det blev Kalle Anka.

Där och då ställdes den naturliga följdfrågan: skulle Rhymes & Riddims kunna följa upp sommardängan. Vi borde kanske ha anat. Duon från Borlänge hade redan visat upp att de kunde ta Youtube i besittning (”Andra Sidan”, knappt en miljon visningar). Dessutom fanns det en kvalitetsgaranti i att Matte Caliste hade omfamnat gruppen i sin Warner-etikett Statsbild. De båda parterna jobbade ihop redan på Stadsbild Volym 2. Det är också Matte Caliste som har producerat samtliga åtta spår på EP:n. Och det är åtta spår som andas kvalitet rakt igenom och återigen visar den forne Fjärde Världen-medlemmen att han tillhör landets absoluta toppskick av beatsnickare.

Rhymes & Riddims har lyckats på ett mer än godkänt sätt slå sig fram i den minerade mark som blandningen mellan hiphop och reggae ofta utgör och som Labyrint har visat är gångbart i flera läger. De har ett okomplicerat sätt att berätta – vilket gör att deras låtar ofta träffar helt rätt. Duon har också lyckats med att göra en varierad EP som behandlar allt från din egen identitet till att prioritera andras lycka, från att stångas i motvind till att få revansch. Och spåret ”Fri” med Robert Athil är något utöver det vanliga.