Av Niklas Thander.
Borlänge-sonen Per Noréns tredje album ”The Cardinal Sin” är flera lektioner i en – kreativt skrivande, musikhistoria (om än en selektiv sådan) och retorik. Tillsammans med producenten Logophobia gör Prop Dylan en hyllning till 90-talets New York-boom bap, som samtidigt lyckas blicka framåt. För en hiphopkultur som fått stå åt sidan medan poprapparna profiterar, är Prop Dylans passion för rappen och hiphopen ett vitaliserande inslag. Det går fortfarande att göra boom bap aktuellt och Prop visar precis varför. Prop Dylans moderna tappning av boom bap är genre-enligt fylld av tunga punchlines och självsäkerhet, men också tematiska låtar, samhällskritik samt personliga berättelser och iakttagelser. Även Logophobias produktioner håller hög klass, med höjdpunkter i form av skramliga ”Mark Chapman”, den skiftande atmosfären på ”Chill & Rap” och kraftfulla flaggskeppet ”The Cardinal Sin”.
Samplingarna från klassiska New York-rappare duggar tätt genom ”The Cardinal Sin”: Nas, Raekwon, Jay Z, Big L och Buckshot kan alla skönjas i periferin och Props många shout outs till dåtidens kungar väcker känslan av att kastas tillbaka till New York-rappens gyllene era. Möjligtvis är hyllningarna en smula för många, för Prop och Logophobia visar att de mycket väl klarar detta på egen hand. Detta syns tydligt på ”Brooklyn Brawl” med Talib Kweli, där Logophobia levererar ett fluffigt beat utrustat med högpitchade soulsamplingar, en produktion som passar Kweli perfekt. Eller på DJ Premier-producerade ”Shock & Amaze”, där Prop lägger fram den tunga arsenalen:
”All eyes on the prominent one, no diamonds and guns rap, I’m on my comeback/ So Imma holler from the top of my lungs, you’re now rocking with the phenomenal prodigal son” och ”Hot of the press with analogies slept on, I’m most definitely uncommonly def”
Men självförtroendet är inte Props enda sida: ”Family First” är en personlig historia om hur en närstående valde brottets bana, ”Air It Out” kritiserar musikindustrin och ”20th Hour” ifrågasätter hur ett land kan ge ut Nobels fredpris och samtidigt sälja vapen. Alla är de intressanta i sina teman och Prop guidar oss igenom förklaringarna och utläggningarna med säker hand.
”The Cardinal Sin” är ett bevis på att Prop Dylans position som en av Skandinaviens bästa rappare inte är hotad. Självsäkerheten är befogad, men trots det tror jag stenhårt på Props fortsatta arbetsmoral när han i ”Blue Skies” proklamerar: ”I keep the coast clear and proceed with no fear, those tears that you see aint for weakness, I just keep hustle on til I bleed from both ears.”
