Av Alexander Kihlström.

Enligt trion själva är nya skivan mer präglat av det klassiska receptet för hur hiphop ”ska” göras och jag är benägen att hålla med. Soundet är fortfarande melodiskt med influenser från jazz, big band, blues, m.m. – men det är nu betydligt rakare än tidigare. Det är trummor och bas ackompanjerat av blås, catchiga refränger och fina texter. Just texterna kan jag tycka ofta hamnar i skymundan när folk pratar om/recenserar Movits! musik. Vissa har svårt för det speciella uttal Johan Rensfeldt har anammat medan andra fokuserar på huruvida musiken svänger eller inte.
Men jag uppmanar er att lyssna ordentligt på låtar som ”Woodstock”, ”Medströms” (med Chords) och ”Motströms”. Tre av flera låtar där texterna lyser igenom och den sistnämnda är en av skivans allra starkaste spår.

Men även om man har flera bra budskap, lite lugnare låtar (än brukligt) så är det ofta liveosande partydängor som sticker ut när Movits! släpper album. Singeln och sommarhiten ”Limousine” (med Maskinen) är givetvis en sådan men även ”Som det brinner” (med Timbuktu), ”Ut ur min skalle” och ”Halvvägs” (med Luleåkollegan Zacke). Just låten med Zacke känns som en given sommarhit, men musik bör inte vara säsongsbunden (à la reggae på sommaren, after-ski på vintern) så jag räknar kallt med att ”Halvvägs” blir en monsterhit framöver!

Ett par låtar hamnar lite i skymundan från de allra vassaste på skivan, men ingen låt behöver be om ursäkt för sin existens. Överlag är skivan oerhört välproducerad och genomtänkt med en tydligare helhetsbild än vad man har haft på tidigare skivor. En extra eloge för att man gör ett ”riktigt” sista spår på skivan, med titelspåret ”Huvudet bland molnen”. Det är så som jag vill ha det, ett alster på minst 8 minuter där man stänger ner skivan på ett skönt sätt – ett perfekt avslut på en bra skiva.