Av Damir Sepulveda Espinoza.
Houston-rapparen Mookie Jones har med hjälp av några av söderns bäst arbetande producenter idag, DJ Burn One (Starlito, Yelawolf, A$AP Rocky) och Cardo (Slim Thug, Boss Hogg Outlawz, Jackie Chain), samarbetat med några av de bäst lämpade för att skapa blaxplotation inspirerad musik.
Vi kastas direkt in i ens hallicks tänk med en ljudsnutt ur 1975s kultfilm ”The Mack” där huvudkaraktären John ”Goldie” Mickens berättar om sin filosofi som hallick. När låtarna börjar rulla igång är det klart att det är känsla och vibb som kommer att prioriteras under tejpets gång. Blaxplotation vinkeln är en löst konstruerad ram som möjliggör användningen av en hallicks filosofi, slang och aura, än en slaviskt dramaturgisk resa och detaljerad 70-tals tripp. Det är snack om grind och hustle, men det görs lätt och ledigt, och förpackas så pass elegant och smakfullt ett mixtape med namnet ”The Mack” kan förväntas. Mookie Jones och gäster kryddar låtar med gammal slang (”player”, ”diamond in the back”, ”sling rock”) som aldrig egentligen slutat användas av rappare men som i den här kontexten blir en länk till en gammal era. Sådana termer och refränger som ”elbows out the window” gör att Mookie Jones prickar in sin inspirationskällas glansiga yta. Han går sällan in i djupet och kanaliserar nästan enbart de goda ytterligheterna i den fiktiva 70-tals hallickens liv. En balans skulle vissa kanske önska men var det något de exploaterande genrerna aldrig var kända för så var det en balanserad hantering av sina karaktärers konsekvenser, och det kännetecknet känns igen här. Mookie Jones hallick persona är också trots allt en så pass godhjärtad anti-hjälte att det inte känns som att han skulle göra en fluga förnär.
Som rappare förkroppsligar Mookie Jones the smooth talking operator med sin lena röst och sitt avslappnade flow. Att rappa kräver viss självsäkerhet och det har Mookie Jones inga problem att utstråla. Ännu bättre är att denna självsäkerhet är av en ödmjuk och hälsosam karaktär än tecken på hybris . Gästerna Smoke DZA, SL Jones, Gerald Walker och Le$, är nästan alla av samma korn och är proffs i att få sina livsstilar att låta överdrivet lediga och uppnåeliga.
Som nämnt så har DJ Burn One och Cardo hand om majoriteten av spåren på produktionssidan. Två namn som inte är särskilt kända men oftast har stått för de starkaste spåren på de projekt de varit inblandade i, om det så är Gucci Mane eller Killa Kyleon. Deras kännetecken, 70-tals soulklingande och laidback produktioner, passar som förväntat mixtapets koncept och Mookie Jones rap perfekt. Och det spåret som produceras av en tredje part, ”Hate 2 Love Me” av Sosa, håller lika hög standard.
Man skulle kunna tro att ”The Mack” med sin okonstlade och lugna vibb skulle efter ett tag kunna kännas tråkig. För det är en skicklighet i sig att få så här pass laidback och okomplicerad musik att aldrig kännas enformig. Mookie Jones skapelse kommer kanske inte nämnas bland 2012s bästa albums och mixtapes, men den är än så länge en ledande topputmanare för första platsen bland 2012s bästa blaxplotation inspirerade musikverk.
