Av Damir Sepulveda Espinza.

Att älta är inte det konstruktivaste sättet att poängtera något, och när det görs, som vid vad nu mer känns som den eviga storyline:n – om hur New Yorks en gång så proklamerade och vibrerande rapsscen är i en ständigt nedåtgående spiral i aktuell betydelse inom rap – då börjar sådana ”sanningar” kännas smått meningslösa. För att parafrasera Jay-Z, can New York rap live? Låt musiken andas i frid och det finns bitar och nya akter att uppskatta. Det är antagligen en konnässörs (okej, nörds) nyfikna angelägenhet när den lokala Queens-rapparen Meyhem Lauren släpper nytt efter flera års solida mixtejps och samarbetar med veteranproducenten Buckwild som har ett Hall of Fame-värdigt CV (produktioner för Biggie, Big L, Jay-Z o s v). Men stundtals träffsäkert hård flerstavelse-rap är en dygd för de som lyssnat tillräckligt mycket på Raekwon och Biggie att det kan klassificeras som hjärntvättning.

Rappen och ”Silk Pyramids” var för sig är bra exempel på regionens bastanta gatu raps oftast välkända styrkor och svagheter. Meyhems puffande och gruffande är kompromisslös, detaljrik, stabil; men flowet kan bli monotont och trögt som på ”Love and Loyalty”. Det är den mest uppenbara bristen, och visserligen är rapparens aggressiva grym-för-grymhets skull extremt bekant, men det är ljuvt när skitsnack formuleras i banor som ”perfections infinity, rep like it was 10 of me/ get baptized by Hennessy then catch flights at Kennedy”. Antingen firar man när Jean-Claude Van Damme kör sina graciöst precisa högsparkar, eller så är det bara ännu en överdriven actionfilm, och Meyhem Lauren kan konsten i att få in extravaganta smockor. Och Buckwild? Beprövad boombap arkitekt som oftast loopar rätt. Checka blåsljudsnasken ”Can’t Fuck ’Em All” och ”Honey Champagne Sorbet”.