Av Niklas Thander.
Efter många förseningar är samarbetet mellan allas vårt metallansikte och rapparnas rappare typ här. Jag säger typ, för albumet släpps inte officiellt förrän i juli, men på grund av det allsmäktiga nätet är det ändå ute på Spotify. Typ. Samarbetet är ganska simpelt. DOOM tillåter användandet av beats från sin tio volymer starka instrumentalserie ”Special Herbs”, Masta Ace kommer med en kulisshistoria och rappar runt den. Enkelt, smidigt och billigt för båda.
Resultatet blir precis som vi kan förvänta oss vid det här laget från Ace, ett konceptalbum. Ace tar oss igenom hans rapliv, från tolvåring i 70-talets Brooklyn, genom Juice Crew-tiden, till nutidens liv som veteran-MC. Beatsen är som väntat guld och Masta Aces fulländande storyteller-färdigheter tillsammans med ett ledigt, obesvärat flow, visar prov på en yrkesvana som är svårslagbar. Kombinationen mellan dessa fungerar och tack vare Aces förmåga att bära upp albumet själv saknas inga gästinhopp, förutom en handfull fler verser från DOOM. Albumet är stänkt med små interludes som snyggt sätter ihop hela idén, och även om en blooperreel i slutet låter lite lökigt, får det mig iallafall att dra på smilbanden både en och två gånger.
Låtarna då? Jo, det finns en del fynd på ”Son of Yvonne”. På ” Da’ Pro” visas prov på Aces rimteknik när han rappar: ”I used to rock a bandana, and dreamed of driving in a car same color as a banana/ But now I’m smarter than a fifth-grader, which hater wanna try and rub it in like hand sani/ -tizer, realize that I’m a lot wiser, but I won’t blow my top like a hot geiser/”. Låten ”Think I Am” är enda låten där Masta Ace får sällskap, och då i fin form av Big Daddy Kane och beatmakarn DOOM himself. För att inte låta Ace få gå hem med alla marker på fickan spottar DOOM dessutom plattans bästa vers. Efterföljande låten ”Fresh”(med det briljanta beatet från”Deep Fried Frenz”), porträtterar en ung Aces vilja att följa i barndomsidolerna Whodinis fotsteg; ”I just wanted to be large, large like Whodini, cuz fame for my name on a train in graffiti wasn’t good enough/ Maybe I was being greedy, but I felt I could be on TV/”. Ett interlude som definitivt sticker ut är ”Dedication”, men det kan vara min svaghet för tacktal till mammor som spökar.
”Son of Yvonne” är ett exempel på puristisk hiphop i modern tid, modell bättre. Trots att du antagligen hört beatsen ett antal gånger förut, försöker Masta Ace att putsa upp dem genom smart, back-to-basics rap och historieberättande. Kanske är det bara ett försök att summera karriären för sig själv och hylla sin bortgångne moder. Men låten ”I Did It” visar också mästarens dedikation till hiphopen och fansen. Lägger du till att Masta Ace är en av de mest underskattade rapparna genom tiderna, blir albumet även ett bevis på hängivenheten hos honom. Det trista är att utfallet av samarbetet blir en hybrid av gamla beats och ny rap som inte riktigt ger känslan av ett fullängdsalbum. Även om alla komponenter är bra, blir jag bara sugen på nya, ”äkta” släpp från herrarna. Det trevligaste hade vara att få se en kollaboration likt Madvillain, vilket jag förväntade mig när projektet först nämndes. I slutändan är jag dock glad över att få ta del av hans historia, och i ärlighetens namn är detta jävligt bra gjort av en snubbe som inte är många år yngre än din farsa.
Bästa låt: ”Think I Am”
Betyg: 4/5
