Av Bave Amin.
I början av november månad inledde Maskinen deras stora Sverigeturné på totalt tretton spelningar. En turné som hittills visat sig vara lyckosam. Stoppet för kvällen är ett slutsålt Annexet, spelningen grabbarna själva utlovat kommer bli årets show.
Det är en kvart innan konsertens början, och jag står längst fram utmed kanten. Bredvid Dj:ns mixerbord på scen finner sig en liten pansarvagn med rökkanon placerad. Folk i yngre åldrar trängs vid stängslet och vakterna får bära ut flertalet. Likt många spelningar på Annexet utgör dock lokalen ingen säregen atmosfär förrän konserten drar igång.
Punktligt intar Herbert Munkhammar och Frej Larsson scenen. Snabbt formas en början när den mest brutala electrobasen pulserar ut från högtalarna och penetrerar öronen. Frej häller en flaska vatten vilt kring sig, ställer sig på ett par stora högtalare och Herbert kickar de första raderna för kvällen. Full scennärvaro tar vid. Som ytterligare bidragande faktor till närvaron sällskapas duon efter tre låtar in på konserten även av Seinabo Sey.
Frej Larsson, som alltid varit konstfull på mellansnack, tar tillfället i akt och uttrycket sitt hat för ’’människor som skiljer på folk och folk’’. De suger, menar han, och Du Suger tillägnas Sverigedemokraterna. Det spottas, sparkas i luften och skriks när ignoransen ständigt tas till nya nivåer och de gör sig påminda om den ”Don’t give a fuck-attityd” Maskinen i all tid fungerat som. Tillsammans ramar de in scenen med ljussättningen utmärkt. Jag imponeras flertalet gånger över den eminenta ljudkvalitén och deras iver till att bidra med full närvaro, men stör mig på de upprepande tonlösa övergångarna för låtarna. Och trots ett fullt Annexet och några av landets mest hängivna fans låter det stundvis inte som om det är slutsålt. Givetvis finns inte dessa stunder när Segertåget och Alla som inte dansar spelas, då publiken medagerar till fullo. Därför blir slutet av konserten, med de kändaste låtarna tågandes efter varandra, också bäst.
Som helhet erhåller endast andra halvan av konserten sig oinskränkt sevärd. Det är trots närvaron inte tillräckligt med show, då man vilar ansvaret för showen mycket på teknikens axlar. Allt som allt får vi en timme Maskinen. De får en eloge för närvaron, men Maskinen kan ännu bättre. Det här var inte årets show.
Foto: Bave Amin
