Av Harald Broström.

För återge bilden av det självförtroende som Malcolm B utstrålar på “Tid Och Rum” måste referensramen lämna både tid och rum. Den ovillkorliga jag-är-här-och-är-bäst-inställningen som träffar mig får mina tankar snegla mot… Romário. Den brasilianske tusenmålsmannen (det var han som nickade bort Sverige i Kalifornien 1994) var onekligen stor i orden och det hörde inte till ovanligheterna att pratade om sig själv i tredjeperson. Men han klarade också av att leverera när det väl gällde (VM-guld, Världens bästa spelare etc.).

Malmcolm B räds inte att tala om på vilken nivå han anser sig själv ligga på. När “Tid Och Rum” rullar igång ser han omgående till att det inte är tomt snack. Den tidiga trion “Viskningar & Rop”, “BRD” och “Vad Du Vill” lägger nivån för albumet (tack för utmärkta refränginhopp Julia Spada och Kim Cesarion). “Tid Och Rum” är en stark skiva där huvudpersonen inte för en sekund släpper taget om rodret. Malcolm B kontrollerar hela tiden tempot utan att drunkna i produktionerna.

När det svenska hiphopåret ska summeras är det här en skiva som nosar på toppen. Att den inte når hela vägen grundar sig i att den är något för ojämn. När den antagna målbilden för “Gäris” heter “Girls, Girls, Girls” (Jay Z) är det lätt att den inte håller hela vägen och istället landar närmare Lou Begas “I Got A Girl”.