Av Harald Broström.

Senast vi träffade brödraduon var när de för några år sen trampade alla landets hiphoppuritaner på tårna med supersingeln ”Mayhem” och släppte debutskivan ”Vi Mot Världen” av bara farten. De roade sig kungligt under smekmånaden av vuxenlivet: det var verkligen Berger-brorsorna mot världen och den sommaren kunde mycket väl ha varat för evigt.

Men allt har sin charm, sin tid. Lorentz & Sakarias möter nu en mörkare verklighet. Och tillsammans med producenten Vittorio Grasso möter man den men en välgjord blandning av elektronisk pop och svensk 10-talsrap.

Berättelserna i den klubborienterade debuten är ersatta med bearbetningar om avlägsna drömmar, gångna hundår och kvällar som slutade på ett sätt man kanske inte ville.Till skillnad från ”Vi Mot Världen”, som byggdes från olika släpp och mixtapes, har den här skivan (som bara släpps digitalt) varit ett albumprojekt från början. Och det bygget finns det ingen anledning att klaga på.

Bröderna visar att de kompletterar varandra även i ett mer nedtonat forum. Samtidigt har de fortfarande kvar den där förmågan att utan skohorn och vaselin kunna böja svenskan till sin bristningsgräns, som Sakarias i ”All good”: ”Skippar allt drama/ fick det från min mamma och Dalai Lama/ för han värnar om sin karm-ah/ vi vill att vi värnar om varah-ndrah”.

Just ”All Good” är tillsammans med ”Molnen” de starkaste lysande stjärnorna på ”HÄSMNSLS”. Inhoppande bolagskollegan Newkid och förra höstens stora snackis Duvchi förstärker respektive låt – men gör sig också snabbt till huvudpersoner i desamma. Det är den skuggan som faller över Lorentz & Sakarias annars stabila uppföljare.