Av Malkolm Landréus.
Förra sommarens följetong ”Looptroop Rockers ersätter” fick ytterligare drivkraft när det stod klart att Modest Mouse ställde in sin spelning på Hultsfredsfestivalen, numera förflyttad till Stoxa. Men precis om på Way Out West ifjol var det ingen som lämnades besviken. Trots ett mulet väder och det faktum att vi befinner oss i festivaldödens epicentrum rockade Looptroop Rockers scenen inför en tapper skara fans.
Till tonerna av ”Flimmer” sattes showen igång och det stod tidigt klart att mycket skulle handla om purfärska albumet ”Mitt hjärta är en bomb”. Samtliga spår från albumet spelades och vädret skiftade näst intill symboliskt mellan dessa. Efter ”Hälsa hatarna” och ”On repeat” fick publiken lära sig ”dansen” till toksköna ”Den obekväma tystnaden” för att sedan se samma moln som adresseras i samhällskritiska ”Lortsverige” hopa sig kring scenen. Trots ovädrets påtaglighet var det ändå då publikdraget var som bäst då ”Fort Europa” och ”These walls don’t lie” brändes av. På samma sätt började regnet sippra ner till sorgliga ”Lillebror” för att sedan pressas bort av ”Hårt mot hårt” (med en fantastisk Cleo gästandes) och ”Oavsett vad som händer”, för att till slut mötas av solen till vackra ”Priset på allt”. Den andra vågen av energi kom i en snygg liveversion av obligatoriska ”Long arm of the law” och ett Embee-signerat trumsolo till Promoes vers i ”Tystas ner”, för att rundas av med utmärkta livedängan ”The building”.
Att LTR uppfyllde sin del av avtalet kan nog ingen ifrågasätta. Supreme i synnerhet, visade en otrolig energi hela showen igenom och trots den tidigare nämna väderleken och en skral uppslutning visade de ännu en gång hur fantastiskt bra gruppen är live. Man blir nästan chockad av hur bra det låter då synken mellan rapparna är perfekt och dimensionen mellan de svenska och engelska låtarna är njutbar. Möjligtvis att setlistan kunde ha sorterats annorlunda då t.ex. ”Lillebror” orsakade ett märkligt glapp i den allra mest energiska delen av showen. Personligen hade jag också uppskattat lite mer interaktion med publiken, men samtidigt var det förstås en konsekvens av bristen på folk. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det hade varit om publikmassan hade varit större och solen hade haft en energi i paritet med oss andra, för egentligen var det bara dessa förutsättningar som sänkte helhetsintrycket.
