Av Tobias Carlsson.

Efter att Iggy Azalea ställt in sitt gig fick Labyrint kliva in i tältet på White Stage på torsdagseftermiddagen och till festivalbesökarnas förtret fanns naturligtvis ett uppbåd av civilpoliser på plats för att upprätthålla lag och ordning (?). Undertecknad blev i en toalettkö innan giget helt omotiverat misstänkt av en polisman, i civil mundering, för att bruka olagliga substanser trots att brottsmisstanke knappast förelåg. Jag antar att denna snudd på förnedrande behandling är en gnutta av vad Labyrint och dess fans tvingas stå ut med oavsett stad eller spelning så är det givet att den typen av trakasserier är helt oacceptabelt. Med detta som inramning var det med en spänd förväntan bland publiken inför giget där tillropen haglade. Trots att en eller flera av medlemmarna var sena till giget höll King Fari Band publiken varma med sköna toner och energiskt scenspråk. En knapp halvtimme försenade meddelade Aki från bakom scen att gruppen var redo att ta sig an scenen vilket framkallade ett sus av förväntan.

Med en självklarhet och pondus som ett av landets bästa liveband intog först Aki och Dajanko scenen för att senare få sällskap av en sent anländande Jacco, i gips över både fot och hand efter ett förmodat sjukhusbesök. Med kryckan i högsta hugg anförde Jacco sina kollegor med starka refränger i vanlig ordning. Trion betade i stadig takt av hitlåtar och fick sällskap av STOR på “Ortens Favoriter”. King Fari Band bidrog i högsta grad till att lyfta spelningen fler nivåer och den som för en stund trodde med singelreleasen “Gottsunda” att man lämnat gunget därhän kan känna sig lugna. Labyrint står kvar som ett av landets starkaste och mest pålitliga hiphop/reggae-akter och med sitt värmande budskap tinar upp ett festivaltält som för en stund glömmer att det utanför är regn, blåst och civilpoliser.