Av Alexander Kihlström.
Ibland har jag känt mig lite som en reklampelare för KC, eller King Chris som han tidigare kallade sig. Jag har nämligen konstant propsat för hans sologrejer samt grupprojekten Tour de Force och Gingerkings. Varför? Just pga. det jag tidigare har skrivit i recensioner/omdömen om hans släpp. Han har en oerhört intressant rap med självsäkert delivery och flow som lyser igenom starkt.
Första gången jag hörde KC var han, som de flesta andra, lite oputsad och ”rough around the edges”. Han var grym och det kändes som att han skulle nå stora ting efter att demosoundet skalats av och de små detaljerna putsats till. Nu är vi där. Nu har Sundsvallssonen KC släppt den första fullängdaren: ”Get Together” som till stor del är producerad av Jukebeats men med på produktion finns även Flyphonic (Supersci).
Titeln på skivan är ett genomgående tema på skivan som är en öppen och vacker historia med olika element som alla kompletterar varandra. Det är ingen skiva du ska lyssna på om du är ute efter substanslöst radioskval. KC pratar öppet om sina känslor, sin familj och livet i allmänhet – på ett sätt som gör att man känner en oerhörd respekt för hela projektet. Man hör också vilken typ av musik han själv inspireras av/lyssnar på, men det är inget negativt. Jag tycker snarare att det här är så pass bra att det kan fungera om man tar det till USA. KC skulle helt klart kunna ”göra en Prop Dylan” och spela där borta – han är betydligt bättre än de flesta rappare det landet visar upp. Det vore grymt med ett samarbete med Blu & Exile kanske? Eller Planet Asia? Eller Madlib?
Eller så lyssnar vi bara på KC, som han är, på egen hand. För det räcker alldeles utmärkt. Han har med sig gäster på skivan och de gör helt klart allt som oftast ett grymt jobb och passar in bra på plattan. Gästerna Professor P, Numb, Xavier, George Kaplan, Supersci och Emilie Tejeda bidrar alla med olika egenskaper till denna organiska och melodiska fullängdare.
Beatsen är jäkligt snygga och att producentlistan är begränsad gör att ljudbilden blir enhetlig och det känns verkligen som att KC har hittat sitt sound. Jag blir också positivt överraskad av att KC faktiskt har en skön sångröst också. När han rappar och sjunger på den vackra och utlämnande ”Don’t Cry” (en av favoritlåtarna) så blir det alldeles utmärkt. Det är en låt som Looptroop Rockers önskade att de hade gjort känns det som. En annan grym låt är den vibbiga ”Go Again” (feat. Emilie Tejeda) , som var en av de bästa låtarna på samlingen Dopeness 2 som släpptes tidigare i år. Just ordet ”vibbigt” vill jag gärna använda, för det är ofta en väldigt vibbig och skön känsla på plattan, som på sköna ”Someone you know” t.ex.
Jag är väldigt imponerad av detta släpp och håller det som ett av de bästa svenska släppen i år. Det känns fräscht och nytt och framför allt väldigt VÅGAT, att göra en sådan här skiva. Den kanske inte kommer att generera spelningar på Allsång på Skansen och få hög rotation på kommersiell radio. Då får ni ursäkta men den här musiken är inte till för den målgruppen. Den här skivan är till för folk som gillar RIKTIG hiphop. Folk som gillar RIKTIG rap och som vill känna och tycka något när de lyssnar.
Det scratchas in en passande fras i den supersköna låten ”Local Yokels” (feat. kollegorna från Sundsvall: Supersci): ”A local yokel on a mission to get global…”, sagt av Asheru. Det känns som att det finns klara möjligheter för det. Jag hoppas att många lyssnar på och tar till sig den här skivan för det här är en av de bästa engelskspråkiga MCs vi har i Sverige idag tycker jag.
Köp detta album på iTunes eller CD är mitt råd!
Betyg 4 av 5
