Av Damir Sepulveda Espinoza.

Curren$y använde redan vid förra årets ”Jet World Order” sin stjärnstatus som ett sätt att introducera sitt crew för fler lyssnare och expandera själva varumärket Jet Life. På deras nya skiva hoppar han tidigt ur vägen och låter istället likasinnade kollegorna Young Roddy och Trademark Da Skydiver inta rampljuset själva .

Vid det här lagret vet de flesta vad Jet Life kännetecknas av, och det är livsstilen av den ständigt rökande individen som är skicklig nog håva in pengar med en speciell förmåga att inte tillåta sig själv fastna i bekymrens träsk. Innehållet är inte särskilt varierat vilket kan göra musiken repetitivt när beatsen är ordinära, men Jet Life relaterade släpp har för det mesta lyckats med denna balansgång.

Som features på andra Jet Life medlemmars sololåtar har både Young Roddy och Trademark Da Skydiver varit angenäma upplevelser. Speciellt Young Roddy står ut med sin unga raspiga röst, och Trademark Da Skydiver har också en bra kvalité i sin röst med ett litet knorr som dyker upp då och då. De visade på deras solo mixtapes, Roddys ”Good Sense” och Skydivers ”Flamingo Barnes”, från tidigare i år att de kan blixtra till med det lilla extra. De är klokt valda medlemmar av Curren$y, och de har de senaste åren hjälpt honom expandera hans värld med att, möjligtvis inte säga samma typer av saker bättre, men åtminstone vara singulära röster som ger intrycket av att hans livsstil är mer än en trend. Men de saknar hans fantasi för detaljer och atmosfärsskapande skicklighet vilket ger
den produktive (släppte mixtapet ”Priest Andretti” i oktober) rapparens projekt olika kvalitéer. Det hjälper också att han har bättre och varierade sorters beats, första delen av ”Jet World Order 2” är speciellt svag på produktionssidan. Ett annat svagt element är deras oförmåga att svetsa samman
minnesvärda refränger. Av alla i Jet Life utstrålar de två minst energi, ett faktum som i samvaro med svaga beats och refränger, gör det möjligt för allt att gröta ihop sig och kännas oskiljbart. Det kunde ha undvikits det med att ge utrymme för de andra i Jet Life stallet, som exempelvis underanvände ex-
No Limit veteranen Fiend, Smoke DZA och helt onärvarande Sir Michael Rocks.

Efter en halvklen start så är första riktiga höjdpunkten ”Bossed Up” där Smoke DZA, som ännu en gång visar upp sitt excellenta öra för beats (oktober släppta mixtapet ”K.O.N.Y.” var utmärkt), gör sitt enda gästinhopp. Det är utan tvekan projektets tyngsta spår. DZAs kaxiga energi ger albumet en välbehövd adrenalinkick vilket i det skedet inger förhoppningen om en förbättring. Det blir det till viss del, men inte tillräckligt. Några av de bästa låtarna därefter kommer ursprungligen från deras nämnda mixtapes, Roddys låt ”Good Sense” och Skydivers ”Sittin Low”, ”Too High”, var redan höjdpunkter på deras egna projekt. Med det i åtanke så är det anmärkningsvärt vekt att de inte kunde producera nytt kvalitativt material.

”Jet Word Order 2” har sina stunder men de är alldeles för få. På Roddys och Skydivers solo mixtapes visade de inget tecken på att de kunde göra så pass trist musik och det är förhoppningsvis bara ett snedsteg som inte kommer att sätta sina spår på deras framtida projekt. Vad gäller Jet Life teamet så släpper dess medlemmar så pass mycket musik att det alltid finns något man inte har lyssnat på. Bästa lösningen är nog att plocka ut sina favoritspår från ”Jet Word Order 2” och scanna nätet efter andra Jet Life relaterade släpp.