Av Mia Andersson.
Huvudet hoppar skönt mellan basen, blåsverken och de svängiga beatsen när första spåret på ”Slute Uta Början” drar igång. Det är ett välsvarvat beat med gedigen Boom Bap-känsla som möter lyssnaren och likt ”PRE” är hans funkiga stil märkbar från första stund. På EP:ns andra spår, ”BRE$TÄLL”, tar dock en intressant söderinspirerad bilåkarmusik vid som också direkt får mig att visualisera mig själv, tillbakalutad i ett säte på väg genom Norrland. Sålunda tar det alltså inte lång tid för honom att dra med mig och inte heller lång tid att inse att den unga Umeårapparen Gonza-Ra nu visar prov på såväl utveckling som distinkt bredd på sin nya EP.
Exalterad blir jag av de element av blues som vackert breder ut sig på de fem spåren. Också hans breda norrländska och Ume-stil sätter prägel på soundet. Orden liksom dansar ur munnen på honom och även om det stundom gränsar till norska och jag har svårt att förstå allt är det en fröjd för mina öron. Det typiska tje-ljudet charmar som vanligt mig och slår faktiskt de rullande R jag som skåning är van vid. Men var den verkliga digniteten vilar är vid hans ordkonst. Den som såväl stjälper som hjälper honom. För det är en ung kille med stark vilja som står bakom micken, periodvis otyglat men alltid fokuserat. Texterna bygger på metaforer, snudd på gåtfulla och kryptiska men mellan raderna urskiljs ett stort självförtroende och stora drömmar. Påtagligt blir den topp som är ett återkommande tema i hans låtar och jag får känslan av att han är lika driven av ren och skär passion som av att motbevisa alla dem som försökt sätta käppar i hans hjul. Redan i ung ålder har han bemästrat fällorna i en brag rap och istället förvandlat sina sår till visdom som resulterar i ett smittsamt driv. För är det något denna EP lämnar mig med så är det att Gonza-Ra inte är rörd av att kavla upp armarna, få skit under naglarna och ta i för att komma framåt. För denna kille är beredd att jobba hårt. Lika hårt som den genialiskt placerade samplingen också antyder i favoritspåret ”BV$”.
