Av Harald Broström.

Han har ett socialt patos som Immortal Technique, är maskerad som MF Doom och beskyddar vargar som Fantomen. Bara dessa tre komponenter gör såklart Follow Him To The End Of The Desert till en av landets mest intressanta rappare. Och då är inte ens det fantastiska namnet nämnt.

”The Dalecarlian Book of the Dead” rivstartar med den Mobb Deep-doftande raden ”There’s a war goin’ on somewhere no man is safe from” – och där är tonen satt. Sen följer elva spår där F.H.T.T.E.O.T.D. resonerar kring liv och död, förtryck och den lilla människans kamp mot den store. Ofta med mörkret som en fond i bakgrunden. Som bäst lyckas Borlängerapparen i ”Spot The Difference” där han tar upp könsmaktsordning på ett modernt och relevant sätt. De breda dragen känns igen från ”Fredrik Snortare Och Cecilia Synd”, men är såklart fräschare och mer aktuell än Petters verk från 2004.

”Die Wolfhater Die” förtjänar också ett fint omdöme. Förra vintern gick huvudpersonen ut i lokalradio och lovade att störa vargjakten. Nu kommer nästa steg: i ett skogstokigt samarbete har The Haunteds sångare Peter Dolving bjudits in och de båda hittar tveklöst ett unikt uttryck tillsammans. Men sen har Follow Him To The End Of The Desert svårt att räcka till och når inte riktigt fram med sina budskap. Energin finns – men räcker inte hela vägen. I slutändan gör det att ”The Dalecarlian Book of the Dead” hackar sig fram och inte riktigt lyckas hitta sin dynamik.