Av Alexander Kihlström.

Det är alldeles för ovanligt med album som man vill lyssna på från start till slut, utan att skippa någon låt. Det är ännu ovanligare med album som man vill lyssna på om och om igen. Så ovanlig är Chords nya skiva ”Looped state of mind”.

Lång tid har passerat sedan Chords var en del av den mytomspunna gruppen Down South Ballers och duon Chords & Scissors. På de 10+ år som har gått sedan dess har svensk musik gått igenom stora förändringar, inte minst svensk hiphop. Chords har i allra högsta grad varit delaktig i den positiva utvecklingen, med sina soloskivor och det fantastiska arbetet med Helt Off.

Så vart står Chords 2012 då? Han har bott i New York de senaste åren och jag hade nästan tappat hoppet om att få höra en uppföljare till förra skivan, den rosade ”Things we do for things”. Men nu är han hemma igen. Han är hemma i Sverige med ett sound som ingen i vårt avlånga land varit i närheten av tidigare.

I den utsökta inledningen på ”Looped state of mind” samplar han Kanye West (”Sunglasses and Advil / Last night was mad real”) från låten ”No church in the wild” (med Jay-Z, feat. Frank Ocean). Det är passande på många sätt. Framför allt för att Kanye Wests nyskapande och kreativa aura känns igen även hos Chords. För här har han skapat något alldeles unikt och strålande, nästan helt på egen hand.

Att rappare skriver sina egna texter är en oskriven regel som de allra flesta följer. Men Chords skriver egna texter, rappar, sjunger och gör sina egna beats. De instrument han själv inte behärskar outsourcas till riktigt kunniga musiker – det kan även det mest tränade örat intyga. Tillsammans blir det en enhet där allt flätas ihop i en symbios där huvudrollsinnehavaren tar oss med på en resa som är personlig, öppen och djup, till den grad att det känns som att man faktiskt sitter i bilen när han ”jumped in a yellow cab” i låten ”Walk away” eller att man själv är ”that dude that you saw on the street, standing in a waiting line” i singeln ”The Dude”.

Årets svenska hiphopskiva? Ja. Eller är det hiphop ens? Jag rekommenderar den här skivan lika varmt till min far som min granne. Det är ett genreöverskridande verk som ibland känns smäktande à la John Lennon i sina bästa dagar, ibland som en jamsession med soul och jazzmusiker i mörkaste Harlem – men det är ALLTID välproducerat och alltid vackert.

Hur grym singeln ”The Dude” än är så kommer du förmodligen inte att få höra skivan rotera på mainstreamradio eller TV. Det är inte heller en klassisk hiphopskiva i den bemärkelsen de flesta är vana vid. Om Chords var långt åt ena hållet med DSB, Smuts & Co. osv så har han här gått så långt han kan åt andra hållet. Men det är för mig inte nödvändigtvis negativt. Skivan kommer att hitta sina fans och de kommer att älska detta album lika mycket som jag gör. Den röda tråden finns i ljudbilden över hela skivan och den förtjänar att man lyssnar igenom allt, från start till slut, både en och två gånger.

Efter flera år på Kingsize har jag aldrig haft nöjet att kunna dela ut 5/5, även om det ibland har varit nära. Men jag är väldigt glad över att jag äntligen kan ge full pott till ett album… för så ovanligt bra är Chords – Looped state of mind.

Bäst: ”Lucid Dream”, ”Wasting Time” och ”The Dude”