Av Damir Sepulveda Espinoza.
Mångsysslaren Donald Glover har både skrivit och varit med i komediserier (”30 Rock”, ”Community”) och varit komiker innan rapkarriären tog fart för några år sedan. Som rapparen Childish Gambino tog han hjälp av svensken Ludvig Göransson, kompositör för just ”Community” och andra serier som ”New Girl”, på 2011s debut ”Camp”. Melodierna och 808s dånet fortsätter på liknande, men ambitiösare andra albumet ”Because the Internet”. I samband med släppet har ett 75-sidor långt manus gjorts tillgänglig, en berättelse som fördjupar förståelsen av musiken, och vice versa.
Konceptuellt intressant men också någorlunda snitsig i sina användningar av kontemporär rap, som tillämpningen av ett 2 Chainz-flow på ”Crawl” eller halvbriljanta, halvkorkade popkultur referenser (”buying ’Friends’ like TBS”) Kanye kunde ha rabblat. Påtagliga West, Drake och Frank Ocean influenser närvarar, och präglar lyssningsupplevelsen. Borde influenser vara så här övertydliga? Det är ett ”Where’s Waldo?”-spel att både underhållas och oavsiktligt påminnas av när moderna grepp i sång, atmosfär, tar form och när enstaka beats föredrar suggestivt kaos. Att väva ihop idéerna? Ännu bättre, som i ”Flight Of The Navigator”, ett av satsningarnas mest minnesvärda.
Glover drar inte bort mot det motsatta i sin hypotes om digitala och avtrubbade tider. Kryptisk, hoppfull spiritualitet och humanism, som Kendrick, Chance the Rapper lutar mot, avböjs. Han vältrar sig i ofrånkomlig, irriterande lönlös frustration när relationer bleknar och syftet aldrig introducerar sig. Ett oförståeligt hån som förvandlat honom från, vad han än ansåg sig vara, till enstöring. Ibland lika träffande som tankeväckande fragment av ”Yeezus” (”Zealots Of Stockholm”), och ibland lika fånig som Kid Cudis barnsligaste, tafatta utbrott. Kommentarandet av moderna tider är inte alltid tillfredställande nyanserat, men de är något att fundera över. Som ”Worldstar”, vad säger det om oss som lägger upp videos på nätet och slukar incidenter som skämt?
Inom kontexten av samtidens påfrestningar, nackdelar och fördelar, vill han helst finna en stabil sorts lycka istället för kortlivade triumfer. Han behöver inte det mäktiga, för han är desperat. Nördig kille som gillar rap, är i ett molnigt livsstadium, och är tillräckligt talangfull, ambitiös, för att sätta ihop en existentialistisk rap-teater med poppig sensibilitet. Har sin charm. Har i sin svarslöshet en poäng. Så för att inte vara oärlig, mot sig andra och sig själv, ger han in för tomheten.
