Av Niklas Thander.
Brother Ali är en äkta MC. Och jag menar inte i takt med den gamla skolans normer, moraliskt äkta eller enligt en publik opinon. Nej, han är en MC i akronymens ursprungliga bemärkelse; en äkta Master of Ceremonies. Hans rap är högtidlig, närmast religiös i sitt utförande och andas spiritualitet.
Verserna påminner om ceremoniella akter, med ett hypnotiserande flow och souliga, harmoniska intonationer i stil med ”College Dropout”. Ali skapar små danser med varje bar och en vers kan bre ut sig i ett spektrum fyllt av personliga känslor, målande bilder och politiska kommentarer. Stilen påminner om Pharoahe Monch med något sämre vokabulär och utan Monchs karakteristiska multi-rim. Ibland kan det vara ordkrumbuktande och halvt intrikata formuleringar som inte riktigt når fram, samt val av generaliseringar över mer detaljerade meningar, men oftast är det glädje (över hans mångfacetterade stil) och intresse (för hans personliga åsikter och berättelser) som präglar lyssningen av ”Mourning In America…”.
Jake One står för en enastående produktion som egentligen borde gett honom en plats på skivomslaget (likt samarbetet ”The Stimulus Package” med Freeway). Precis som det projektet, visar detta samarbete något som andra rappare i branschen borde ha anammat för länge sen. Att kunna skapa ett enhetligt album med en producent, istället för att pussla ihop ett kollage av olika producenters beats skapade utan någon speciell i åtanke, visar sig vara guld värt när helheten och kombinationen gör att både producent och rappare bringar det bättre ur varandra. Jake Ones böljande pianoslingor och skälvande blåsinstrument tillsammans med Brother Alis sociopolitiska utläggningar skapar en modern soul-miljö i stil med Gil Scott-Heron och det Brother Ali säger stryker Jake One under, likt en instrumental hypeman.
Albumet är uppdelat i ”Mourning in America” och ”Dreaming in Color” med subtila skiften mellan delarna. Medan ”Mourning…” hanterar Alis åsikter om USAs involvering i blodiga krig, dess växande fattigdom och marginaliserade samhällskikt, är ”Dreaming in Color” ett speglande av hans mer spontana, nostalgiska och ”Peace, Love and Understanding”-predikande sida. Motsättningen dem emellan skapar en dynamik som gör albumet fylligare och mer trovärdigt, Ali är inte bara ute efter att kritisera och orera från sitt elfenbenstorn utan lyfter upp exempel ur sitt eget liv och omgivning för att visa hur det står till. Titelspåret startar med ett utdrag ur Malcolm Xs tal: ”The Ballot or the Bullet” och är talande för hur de politiska kommentarerna ser ut på albumet, precis
som dessa bars;
”Overseas we can mutilate and mangle/
Let me give you an example what our troops are coming back to/
Cold cities where the youth are getting strangled/
The community in peril and our future looking narrow /”
”Mourning in America…” är extremt välbalanserad kvalitetsmässigt och det är svårt att peka ut vilka delar som är bättre eller sämre då alla delar jobbar tillsammans och spelar sin nödvändiga roll. Brother Ali och Jake One har lyckats med att skapa en harmonisk Feng Shui-inspirerad miljö, där alla delar har sin rätta plats och tillåter ett oavbrutet musikaliskt flöde. Men plattan har en medföljande kantighet som är lika viktig som harmonin och under mattan döljer sig det mörka inret som hela tiden gör sig påmint; tragedier i Alis egna liv eller vad som är fel med det amerikanska samhället idag. Ali tar på sig rollen av en gatupredikant, han berättar vad han ser och han gör det med mycket karisma och själ. I och med sina unika observeringar skapar han också sin egen plats i musikvärlden, för som han säger i ”Say Amen”: ”I ain’t bitter or backpacker or conscious”, utan en ärlig humanist, Brother Ali.
