Av Alexander Fernaeus.

Hur många gånger har det hävdats att produktion är A och O när det kommer till hiphop? Otaligt många, men med all rätt. Produktion är A och O när det kommer
till hiphop. Det är över beatet med hjälp av beatet rapparen har sin chans. Det är ett rendezvous som bör utföras med perfektion för att det ens ska vara värt en
minut av din uppmärksamhet. Action Bronson har på sina tidigare projekt jobbat med en och samme producent, skapat ett band dem emellan och erbjudit oss
lyssnare en magisks symbios sällan skådad. Den fjärde delen i Action Bronsons serie av musikaliska utspel är inget undantag. Än en gång är det en producent –
Alchemist – och än en gång en magisk symbios. Det var ett tag sedan Al’s beats kändes så nackbrytande som de gör på nya mixtapet Rare Chandeliers.

Inom en snar framtid kommer Action frångå ”en-producent-en-skiva-receptet”. På den kommande fullängdaren hos Vice Recordings kommer ett potpurri av de
producenter Bronson tidigare jobbat med och – gissar jag – några till att bidra med beats. Med andra ord finns det risk för ett spretigt och osammanhängande
album. Dock stillas den oron på Rare Chandeliers. Trots en producent så drar beatsen åt alla möjliga håll och det blir nästan svårt att hänga med i vad som
händer. Men det gör inget. Alchemist kommer med allt från svårt psykedeliska och motbjudande beats som framkallar kalla kårar till kluriga, lekfulla små
utflykter. Allting knyts samman av Bronson och känns direkt som ännu ett projekt skräddarsytt för Mr. stick knifes where you poop, backflip off the ledge and
hangglide off the roof – Action Bronson.

Det hade varit fullt möjligt att recensera Rare Chandeliers bara med citat hämtade från Rare Chandeliers. Action Bronson rappar om möjligt mer förtrollande och underhållande än någonsin tidigare. Med hjälp av Alchemists beats, det bästa skivomslaget, perfekta gästinhopp(Roc Marciano, Sean Price, Meyhem Lauren, Evidence, Big Twins) konstiga men ack så roliga mellanspel har Bronson släppt ifrån sig ännu ett alster precis så äkta och bronsoliniskt det bara är möjligt.

En av de skivorna i år med mest underhållningsvärde och antagligen bara början på det vi kommer få höra av den fete kocken från Queens i framtiden. Så länge
han inte går en matälskares öde till mötes. No Pun intended.