Av Damir Sepulveda Espinoza.

Med tanke på dagens musiklandskap kan ”Long.Live.A$AP” anses som ett någorlunda misslyckat crossover-aspirerande försök. Vissa låtar har hit-potential men inget känns självklart. Inte ens Skrillex kollaborationen ”Wild For The Night”. Säg vad man vill om förra årets Waka Flocka Flame platta ”Triple F Life: Fans, Friends & Family” och 2Chainz ”Based on a T.R.U. Story”: de levererade hits. Istället för desperata kollaborationsförsök (Ludacris har nu samarbetat med Justin Beiber och David Guetta) eller missriktade trendexperiment (ratchet nämns inte en enda gång och 0 % trapbeats är inkluderade), så förlitar sig A$AP Rocky på att sitt sound ska vara nog för sin major label debut. Det får bära eller brista. För på det musikaliska planet lyckas Harlem-rapparen förena sitt personligt vida smakspektrum, från Houstons screw musik, till Dipset, Ma$e och hans mode fascination, på bästa sätt.

Första spåret ”Long.Live.A$AP” är en mäktig återintroduktion till A$AP Rocky efter mer än ett år sen genombrottet. Det kusliga och drogiga samsas i symbios med det kolossala dånet på det mest självklara sättet. Hans musik utstrålar fortfarande en dysterhet, som Three-6-Mafia bemästrade tidigt i deras karriär, och som A$AP är smart nog att inte släppa. Efter introt smäller det genom albumet med skott-samplingar, åskande 808s, ner-pitchade ad-libs och en weed-och-purple-drank atmosfär hängandes över sig.

A$APs söderrap flow har bara blivit bättre sedan genomslaget. Lyrisk sätt opererar A$AP under mantran ”less is more”, men den är expressiv nog när han studsar övertygande, självsäkert och snyggt mellan sårbarhet och obefogad/befogad hybris. Som så hans öppnings rad uttrycker klart; “I thought I’d probably die in prison, expensive taste in women”. Genom verser rappar han i olika tonfall och melodier, särskilt på sista spåret ”Suddenly”, där han visar hur mångsidig han har blivit. Från en avskalad vers, till en Bone Thugs-N-Harmony inspirerade brygga, till det avslutande double- time flowet. På det viset är ”Long.Live.A$AP” en triumf i stil.

En av anledningarna till att hans mixtape ”Love.Live.A$AP” var en sådan framgång var hans, och partnern A$AP Yams, öra för beats. Mer än det, så lyckas Rocky alltid matcha produktionerna och han känner sig hemma vad han än rappar på. Om det så är den psykedeliska drömoperan ”LVL” av Clams Casino, Danger Mouse med trumsnåla ”Phoenix” eller oväntat boombap konventionella låten ”1Train” från Hit-Boy.

Rocky influeras inte bara av det gamla, för det har sen första dagen varit tydligt att han är produkten av sin tid också. Likt hur Jay-Z arbetade ca 1999-2000, som att jobba med andra bubblande akter som UGK och Juvenile, till att inkorporera beståndsdelar från andra utan att det känns krasst, eller märks av icke-nördar. Redan på mixtapet syntes det, det är allt från Lil B (att A$AP kallar sig för ”pretty flacko” och Clams Casino produktioner), Spaceghostpurrp (hur man återskapar Memphis dystra känsla), och nu på debuten med vad som börjar bli de obligatoriska T-Minus och 40 beatsen från Drakes klick (inte ens Kendrick Lamar kunde låta bli med ”Swimming Pools” och ”Poetic Justice”).

Med mixtapet ”Love.Live.A$AP” så fångade Rocky något som hade legat i luften länge gällande sammansmältningen av genrer inom hiphop. Han pionjerade inte något men projektet var pricken över i:et. ”Long.Live.A$AP” kanske inte blir lika omtalat och saknar det där överraskningsmomentet, men Rocky och hans crew visar att de har en förståelse i hur man sätter ihop ett projekt på bästa sätt. Rocky uppdaterade formeln och levererade ett nytt soundtrack för ett nytt kalenderår.