Kingsize Magazine rundar av årets rapportering från Slottsskogen och Göteborg med recensioner och bilder/videoklipp från lördagens spelningar. På bilden ovan syns Malkolm Landréus, Patrick Sserwadda, Melika Zakariae, Artin Hojat, Ludvig Löfström, Mariana Benyamin Sir och Tobias Carlsson.
Festivalarrangören Luger låter i ett pressmeddelande hälsa att festivalen åter varit en framgång:
“I all ödmjukhet kan vi konstatera att Lana Del Rey nyss avslutat den bästa upplagan av Way Out West på länge. Kanske någonsin. Vi har haft ett snitt på runt 34 000 människor per festivaldag som velat dela upplevelsen tillsammans med oss. Det är mäktigt. TACK!”
Se även @kingsizemag.se på Instagram för löpande uppdateringar via flöde samt Stories.
Foto: Melika Zakariae & Artin Hojat
Konsertrecensioner Way Out West dag 3 (Oskar Linnros och STOR)
Oskar Linnros
Scen: Flamingo
Efter fyra år av tystnad återvände äntligen Oskar Linnros med EP:n ”Väntar” i maj. Tre månader senare står han på samma scen som Lana Del Rey om några timmar ska stänga ner festivalen på och hade jag fått välja att se en av de konserterna igen så hade jag valt Oskar Linnros. Då ska man veta att jag gillar Lana Del Rey väldigt mycket. Trots ett överkomligt men lite ruggigt regnfall är det en enorm publik som slutit upp när ”GeGeGeGe” drar igång. Med uppbackning av två fantastiska körsångare bjuder han på en show som är så felfri och synkad att man blir helt tagen. Linnros har korta mellanprat där han ärligt och rakt pratar om att inte bli sedd, att vara rädd och att han är tacksam. Men när han bjudit upp Seinabo Sey på scenen för att framföra ”Psalm för skolgårdar”, visat varför ”Från och med du” är en av 00-talets bästa poplåtar och avslutat med symboliska ”Bäst” – ja, då är det vi som ska vara jävligt tacksamma. Oskar Linnros är helt enkelt bäst.
Bästa låt: ”Genom eld”.
Detta minns vi: En av årets bästa svenska spelningar på den bästa svenska festivalen.
Publiken: Trots att det visuellt påminde om Allsång på Skansen med gråa moln och regnponchos var det mer som en Håkan Hellström-spelning. Så bra var det.
// Malkolm Landréus
STOR
Scen: Linné
Efter att ha släppt sitt tredje hyllade album ”Under broarna” skulle STOR följa upp sin extremt lyckade spelning på Trädgården i slutet av juni med att visa upp sig för en betydligt större festivalpublik i ett välfyllt och supertaggat Linné-tält. Att det på många sätt slutar i stor besvikelse inte minst för huvudpersonen själv är därför extra synd. STOR är, när allt klaffar som det ska och balansen mellan berusningsnivå och fokus ligger rätt, en av Sveriges bästa rappare live. Men det är inte alltid balansen finns där och det är inte alltid allt klaffar. Tajmingen är dålig, rösten är oskarp och texter glöms bort. I slutet är STOR så frustrerad att han är på vippen att ge upp. Det är en lika märklig som plågsam upplevelse, i synnerhet då publiken inte verkar det minsta bekymrad och när låtar som ”Stolthet”, ”Rom & Kush” och ”Stationen” gästas av namn som Linda Pira och Ison & Fille får man enorm respons. I slutändan är väl det också de viktiga, men oavsett vad kvällens haveri berodde på finns det ingen som kommer klandra sig själv lika mycket som STOR. För han kan så mycket bättre.
Bästa låt: ”Stationen” med gästande Ison & Fille.
Detta minns vi: En lysande publik.
Publiken: Fördelen med en festivalpublik har aldrig varit tydligare – taggade, förlåtande och inte tillräckligt inlyssnade för att notera förvirringen och frustrationen på scen.
// Malkolm Landréus
