Konsertrecensioner: Smash x Stadion, dag 2

Läs om spelningarna av Gunna, Z.E, Bad Bunny och Migos.

GUNNA

Det var faktiskt lite underligt att Gunna och Lil Baby inte uppträdde tillsammans när de ändå var i Stockholm nästan samtidigt. Bokade till två olika festivaler visserligen, men med endast fem dagars mellanrum. Gunnas fans är troligtvis fans av Lil Baby och Lil Babys fans är troligtvis Gunna-fans, med det sagt så hade de kunnat turnera Europa tillsammans och florerat. Skillnaden artisterna emellan är att Lil Baby är lite mer rå medan Gunna kommer med mer finess, vilket var resultatet av gårdagens spelning ifrån Gunna också.

Gunna kommer ut och vi får en fet reaktion ifrån publiken, den omedelbara känslan går att beskrivas som att detta var rätt plattform för Gunna att spela på i Stockholm. Men den mosh pit-älskande publiken ville bara slänga sig upp, ner, fram och tillbaka vilket har varit temat hela sommaren. Så när låtar som “Richard Millie Plain” kommer på så upplevde jag att det uppstod nästan en förvirring hos publiken om de skulle hypa eller om de skulle försöka vibba och sjunga med. Resultatet var ett mellanting. Det märktes helt klart att publiken bara längtade efter “Drip Too Hard” och “Never Recover”. Men när de väl fick låtarna som de önskat så vaknade energin på riktigt, en stabil bokning för kvällen.

/ Artin Hojat

Z.E

En av de mest intressanta akterna på förhand är Z.E, som trots sin enorma framgång knappt uppträtt på en stor scen i Stockholm. Aktuell med purfärska albumet ”Mer än rap” inleder han med ”74 Bars” i camo-dress och skottsäker väst. Det är ännu tydligare live att Z är en betydligt skickligare rappare än han får credd för. På scen är han trygg och bestämd, även om han som performer har lite att jobba med. Starten är något trevande och han lyckas inte riktigt få igång publiken utan Jiggz vid sin sida.

Efter att ha framfört ”Gäller” på egen hand dyker dock en försenad Thrife upp med enorm energi och spelningen får liv. Efter ”Cirkulerar” och ”Kaxig” bjuder han dessutom upp UK-rapparen AJ Tracey, vilket såklart är ett kul inspel men också menlöst då man inte framför nya samarbetet ”More Than Rap”. Faktum är att vi inte får någon låt från den nya skivan, vilket är en besvikelse, i synnerhet då Z till och med rappar om sitt Smash-uppträdande på ”Levande legend”.

Personligen hade jag också önskat låtar som ”Iskalla” och ”Nånting av nada”, då många av hans låtar faktiskt inte är anpassade för att hypa en publik. Som tur är har man esset i rockärmen: ”Allt e mitt”. Här får man en värdig avslutning som lämnar publiken med blodad tand.

/ Malkolm Landréus

BAD BUNNY

Bad Bunny har grön sydväst, regnrock och mjukisdress på sig när han äntrar scenen på Stadion. Han känns väldigt van och säker på scen. Det blir dock lite för säkert. Han sjunger bra, har snygga projektioner och grymma dansare, men ingenting utmanar och det blir lite slätstruket. Efter att ha kört några hårdare latin trap-låtar kommer ett lugnt och smörigt intro. Det gör han väldigt bra och när det tunga beatet drar igång infinner sig en längtan efter mer av den innerliga och känslosamma smörsången. Överlag saknas det starka känslor under spelningen. Han levererar på ungefär samma sätt, oavsett låt.

När den första reggaeton-låten kommer händer det något, både med publiken och med Bad Bunny själv. Energin höjs avsevärt och Puerto Rico-artistens utstrålning skjuter i höjden. Sen fortsätter det bara att öka. Med låtar som ”Mia” och ”I Like It” får han hela stadion att hoppa jämfota och dansa i extas. Spelningen är ojämn men i svackorna är det egentligen inte dåligt, bara tråkigt. Topparna däremot är höga och den samlade känslan efteråt är positiv.

/ Marcus Lindgren

MIGOS

Det är många som sett fram emot den andra festivaldagens huvudakt Migos. Det är minst lika många som i frustration står och väntar i 40 minuter innan informationen om att Migos ”är på väg” delas med publiken. Vissa buar och kastar flaskor. Vissa ger upp och går hem. Och kanske är det just det man borde ha gjort själv. Efter drygt en timme dyker trion plötsligt upp (eller rättare sagt två tredjedelar av trion då Takeoff på riktigt verkar stå och sova på scenen) utan ursäkt för förseningen och med halvtaskig energi.

Finns det en sak att berömma Migos för denna kväll är det låtvalen. Under deras 30 arroganta minuter på scenen får vi åtminstone höra bangers som ”Motorsport”, ”Fight Night”, ”Walk It Talk It”, ”Bad and Boujee” och ”Pure Water”. Sen springer man av scenen lika plötsligt som man dök upp på densamma. Utan tack, utan ursäkt. Ett ovärdigt sätt att avsluta en annars välfungerande och bra festival.

/ Malkolm Landréus

Se bildgalleri nedan!