Lollapalooza Stockholm 2023: KayCyy, Parham, Naod och Travis Scott

KayCyy

Scen: Tower Stage

Den Nairobi-födde, Minnesota-baserade KayCyy har inte festivalens mest tacksamma utgångsläge. Han är först ut på Lollapaloozas största scen och eftermiddagslunken ligger tung över området när hans DJ greppar micken och ropar ”You ready Stockholm?”.

Även om publikhavet är mer av en publikpöl, för sig KayCyy som en stjärna på den överdimensionerade scenen. Det är svårt att inte ryckas med när han ropar ut shoutouts till Stockholm, adlibbar sig själv och kastar ut vatten i publiken. Han lyckas faktiskt skapa viss arenakänsla med inledande ”Look What I Found” och Gesaffelstein-producerade ”OKAY!. Men allra bäst blir det på hitlåtarna. På den stämningsfulla ”Hold You Up” börjar till och med de stelbenta delarna av publiken svaja lite i eftermiddagssolen. Och efter ett mycket svagt mellansnack om att solen är uppe längre i Stockholm än i USA drar han igång höjdpunkten ”The Sun” och tar ett ärevarv för att highfive:a publiken.

När han går av scenen har folkmassan faktiskt vuxit betydligt och det måste ändå ses som ett mer än godkänt betyg.

Parham

Scen: Park Stage

Parham har kommit långt från den rapnördiga ordsmeden som debuterade med ”Pojk” 2014. På Lollapaloozas Park Stage bjuder han uteslutande på material från sina tre senaste projekt och det är sången och melodierna som står tydligt i fokus.

Han springer ut på scenen med ett smittsamt stort leende som inte lägger sig under hela spelningen. Han pratar ledigt och befriande okonstlat med publiken – noterar folks tatueringar, tar emot låtönskemål och ställer frågor. Det är ett lyckopiller till konsert och Parham förvandlar den vildvuxna gräsmattan till ett familjärt parkhäng. ”Jag älskar den här stämningen”, utropar han minst tio gånger.

Musiken då? Jodå, Parham sjunger precis lika honungslent som på skiva. Det tillbakalutade gunget passar perfekt i junivärmen och den nya plattan gör sig bra i liveformat, visar det sig. Allra mest lyfter det på ”Poppade en till” och när han avslutar med ”Allting med dig” (ett låtönskemål från publiken) så gör han det med mersmak. Men, som han själv säger, ”de slänger ut mig om jag spelar en till”.

Naod

Scen: Park Stage

Publiken droppar in sent till Naods spelning. Kanske finns det fortfarande en viss förvirring efter att Rågsved-rapparen med kort varsel fått ersätta YG. DJ:n gör i alla fall sitt bästa för att locka dit folk med en kavalkad av trap- och drill-hits och en sub-bas som får det att skaka i skelettet.

När Naod väl rusar ut framför publiken gör han det flankerad av hela sitt crew och energin uppskruvad till elva. Valet att sedan spela två osläppta låtar sticker ut, men Naod lyckas hålla publikens uppmärksamhet med pyro och ett världsrekord i ”3, 2, 1”-nedräkningar inför beatdropen.

Redan från början andas hans set mer fest och mindre renodlad konsertupplevelse. Ibland funkar det riktigt bra, som när han får alla att hoppa till ”Twist n Turn” eller när Greekazo bjuds upp på scen för att köra sin vers från ”Försent”. Men ibland blir han mest hypeman till sig själv. På ”Olika städer” ropar han ”eyy, lyssna på refrängen” samtidigt som refrängen rullar i bakgrunden. Att hans tolv man starka crew mest står stilla i ett hörn sänker också stämningen något.

Naod avslutar förstås med hiten ”Dum av dej” och även om jag personligen tror att den senaste tidens trend av drill-covers på kända pop-låtar från 2000-talet kommer åldras med samma värdighet som en tub mjukost i Lollapaloozavärmen, så är det svårt att inte känna att det är ett perfekt avslut på ett festivalset med festen i fokus.

Travis Scott

Scen: Tower Stage

Med Travis Scott tillbaka på svensk mark, fyra år efter hans senaste Lolla-besök, blir det snudd på omöjligt att inte göra direkta jämförelser. Mycket har ändå hänt i världen och karriären sedan dess. Först, en pandemi som satte stopp för det mesta. Icke att förglömma; de tragiska händelserna under Astroworld Fest hösten 2021 och den pausade utrullningen av albumet ”UTOPIA”. För det ska nog ändå påpekas att Travis Scott har haft en svår period bakom sig. Som av en händelse kom också besked under natten, från en jury i Texas, att Travis Scott inte lär åtalas för Astroworld-katastrofen. Spelningen då?

I den varma sommarkvällen på Gärdet märks faktiskt få eller inga spår av att Travis Scott-hajpen skulle ha avtagit, även om den maniska passionen inte riktigt går att spåra bland publiken. En något försenad La Flame inleder i ursinnigt tempo och får på sedvanligt manér igång publiken,med massiv pyroteknik så att bensindoften nästan intoxikerar folk närmst scenen. Det sparas inte på krutet någonstans och gensvaret är gott på ”Highest In The Room”, ”Butterfly” Effect” och ”The Scotts”. Han bjuder också på SZAs-samarbetet ”Love Galore” och Kanye/Keem -spåret ”Praise God”, till publikens stora uppskattning.

”Sicko Mode” blir som alltid en kioskvältare live på scen medan ”goosebumps” manifesterar bredden i diskografin fram till nu. Dock kan jag inte undgå känslan av att beskåda en repris på spelningen 2019. Mycket eldflammor, autotune i överflöd och lubbande fram och tillbaka på scen. Det blir något fantasilöst i utförandet, lite som att det hela går på autopilot. Mycket har hänt men ändå inte, på något vis. Jag känner spontant att det behövs någon ny injektion i Travis Scott liveframträdanden. Och vad vore väl bättre än att öppna upp den omskrivna ”UTOPIA”-attachéväskan och framföra den nya musik han skapat under flera års tid? Det hade nog ändå den svenska publiken förtjänat anser jag.